VEM ÄR ALARMISTEN?

Ulf Kristersson, den självutnämnde vuxne i det illiberala rummet, varnar ofta om alarmism när det gäller människor som är oroliga för klimatkrisen och indikerar att till och med demokratin skulle vara i fara om vi lyssnar för mycket på miljörörelsen. När det å andra sidan gäller kriminaliteten i samhället och invandring då finns det inga ord som är stora nog för att beskriva hur illa det är i Sverige.

Ordet alarmism har på ett par år kommit att bli populärt bland de politiker och debattörer som tycks se på jordens snabbt ökande temperatur som en fin dag på stranden eller ett väderfenomen, och en avstannande golfström som ett bra sätt att få fart på fjällanläggningarna. Vare sig skogsbränder utanför Aten, temperaturer på över 50 grader i Kanada, översvämningar i Centraleuropa med långt över 100 döda eller torka och brist på vatten i Sverige tycks övertyga dessa, i denna fråga, sällsynt lugna personer. Inte heller hot mot våra barns eller barnbarns framtid tycks kunna oroa.

När det däremot gäller kriminalitet och invandring är nyssnämnda personer inte lika lugna. Snarare tvärtom. Oavsett hur mycket regeringen gör i form av hårdare straff, fler utbildningsplatser till polishögskolan och förslag till nya utredningsmöjligheter så kommer dessa åtgärder enligt oppositionen och vissa debattörer alltid för sent och är alldeles för tama. Talibanernas krig i Afghanistan jämförs av vissa debattörer med en skjutning i Kristianstad. Den ständigt i skyddsväst iklädde superhjälten och
alltid lika uppjagade Lamotte menar att det är betydligt farligare att vara journalist i Sverige än i Afghanistan. Ytterligare någon påstår att vi i Sverige har "vårt eget inbördeskrig" att ta hand om, med en underton av att Sverige inte kan ta emot flyktingar från helvetet i Afghanistan. Invandring är som bekant numera en "belastning" och någon belastning, oavsett om den är av humanitära skäl, får som alla vet inte längre förekomma.

När Cementa på grund av egen dåligt gjord ansökan får nej till ytterligare kalkbrytning på Gotland krävs omedelbart ingripande av regeringen för att inte hela landets gruv- och byggindustri eljest påstås kollapsa. Metoder som hör hemma i totalitära länder och knappast i en rättsstat. Grundvattnet på Gotland var tydligen ett mindre problem liksom rättsstatliga, grundläggande, principer som att politiker inte lägger sig i domstolars domar och beslut.

Alarmism innebär en benägenhet att överdriva faror och varna för dem i onödan. Alarmisten ropar vargen så många gånger att han inte blir trodd den dag vargen verkligen kommer.

Personligen är jag betydligt mer bekymrad över klimatkris, en eroderande rättsstat och minskad medmänsklighet än vad jag är över invandring och kriminalitet. Såväl migrationsproblem som kriminalitet är saker vi kan åtgärda, medan en värld med ökande havsnivåer, torka, översvämningar och bränder oroar betydligt mer. Om det i vissas ögon gör mig till en så kallat vänsterbliven alarmist kan jag bara konstatera att jag hellre är alarmist än en hysterisk struts som nedmonterar rättsstaten, sticker huvudet i sanden när det gäller miljön men jämför Sverige med helvetet i Afghanistan.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Detsamma
tycks gälla både rättsstat och medmänsklighet.