VAD DEFINIERAR ETT MÄNNISKOLIV?

En av mina absoluta favoritsagor är den om Karl-Bertil Johnsson. En saga skriven med värme och kärlek av den godhjärtade Tage Danielsson. Varje julafton gråter jag en liten men förlösande skvätt glädjetårar
och känner hur skön värme från magen och hjärtat sprider sig i hela kroppen under tiden jag ser på detta tecknade mästerverk som sänts på julaftonskvällen ända sedan 1970-talet. Jag förmodar att jag får passa på att njuta nu innan M, SD och KD får som de vill och tar bort allt så kallat vänsterliberalt trams från public service. Medmänsklig smörja har knappast någon plats hos det nya och förment
kristna, nationalradikala, blocket.

Filosofen Peter Singer har konstruerat ett berömt tankeexperiment. Tänk att du en dag var ute och gick i vackert väder i nyinköpta och dyra kläder. På din promenad passerar du en grund damm, där det
ligger ett litet barn och håller på att drunkna. Du kan lätt ta dig ut i den grunda dammen och rädda barnet, men i så fall på bekostnad av dina nya och dyra kläder. Vad skulle du göra?

Personligen både tror och hoppas jag att de flesta av oss inte skulle tveka att offra våra dyra kläder för att rädda barnet. Jag är också övertygad om att det val den enskilda människan gör i den situationen på olika sätt skulle definiera personens fortsatta liv. Hade du räddat barnet hade du för alltid betraktat andra människor som att ha ett eget värde. Om du gått förbi och låtit barnet drunkna och dö hade det å andra sidan definierat dig som en människa som inte ser något värde hos andra än dig själv.

Men vad är det som skiljer barnet i dammen i jämförelse med de andra miljontals människor som lever i armod världen över? Är det moraliskt rätt att strunta i dem bara för att de inte är svenskar?

Att vara arg tar energi. Därför orkar de flesta av oss sällan vara arga så länge. Att känna kärlek, att ge och känna sig god ger tvärtom väldigt mycket energi. För de flesta av oss är den varma känslan av att
på julafton ge bort något önskat till sina barn, sin fru eller man, sina föräldrar eller vänner väldigt mycket starkare än att för egen del få något. Den varma gemenskapen, glädjen över att få vara generös, sitter i länge och ger energi.

Se en stund på Karl-Bertils glädje över att ge till samhällets fattiga, i jämförelse med pappa Tychos korta och meningslösa ilska. För den människa som kan ge, den människan får energi. Den som är arg får bara etter i magen.

Därför är de upphetsade och ständigt arga, cyniska och bittra utspelen mot olyckligt lottade från olika politiker väldigt svår att förstå. Hur kan denna ilska och cynism generera röster? Var är framtidstron och kärleken till sin nästa? Jag är uppenbart inte i kontakt med min samtid - för jag förstår inte. Hur kan de människor som försöker göra gott hånfullt kallas för godhetsknarkare? Och varför hånas en ung människas fantastiska engagemang mot klimatkrisen? Och hur kan vi med berått mod skicka unga människor till Afghanistan, ett av världens farligaste länder? Jag förstår verkligen inte.

Låt oss konstatera att vare sig du eller jag, lika lite som någon annan, har bestämt våra egna förutsättningar i livet. Jag bestämde inte före min födsel att jag skulle födas och växa upp i ett av världens rikaste länder med kärleksfulla föräldrar. Lika lite bestämde jag att jag skulle födas
med rimlig begåvning som ger mig möjlighet till försörjning av mig och min familj och att donera till sämre bemedlade människor. Inget av det är min egen förtjänst. Lika lite är det barnets fel att det råkar födas i Afghanistan, Jemen, Sudan, Indien, Pakistan, Irak eller något annat fattigt eller krigsdrabbat land. Det är inte barnets fel att barnets föräldrar är IS-terrorister.

Jag tror egentligen ingen människa vill vara arg, hatisk, känslokall eller snål. Men på något sätt har vi skapat ett samhälle som är på väg just dit. Kallt, snålt, cyniskt och utan medkänsla.

Men det behöver inte vara så. Vi kan bestämma oss för att ändra riktning och göra gott. Om vi bestämmer oss idag för att börja göra gott, kommer det så småningom innebära att vårt samhälle blir gott igen. Men det måste börja med dig och mig. Precis som det var för Karl-Bertil som läste sagan
om Robin Hood så påverkar vi varandra i både gott och ont.

Jag skänkte idag 1 000 kr till Unicefs arbete för fattiga barn. Alla har inte möjlighet att ge pengar, men vi har alla möjlighet att visa omtanke, att le mot en främmande, att visa någon som är vilse vägen, att skriva något snällt om någon annan på Facebook eller Twitter.

Om vi alla varje dag tänker att vi ska göra något snällt för någon annan, svagare än oss, då kommer vårt samhälle snart att formas efter detta. Det goda samhället. Så låt oss nu fira jul och känna kärlek till
varandra. Vem vet - kanske din goda handling påverkar någon annan att göra något bra?

God Jul!

Michael Pålsson

Godhetsknarkare och klimatalarmist