TRYGGHETSNARKOMANERNAS TYRANNI

Våra politiker har ett egenintresse av att hålla oss rädda. Helst ska vi vara rädda för sådant vi inte begriper oss på, såsom kriminalitet med internationella förgreningar, nätverk av terrorister
med utländsk härkomst, islamister, mystiska globala organisationers användning
av krypterade telefoner och datorer.

Skälet är uppenbart - om vi inte begriper oss på den misstänkta brottsligheten, kan vi heller inte protestera mot införandet av nya bevakningsmetoder. Och ingen av oss kan väl argumentera
mot att terrorism och grov kriminalitet ska bekämpas?

Ända sedan 9/11 har det blivit allt mer populärt för de styrande att införa större och större möjligheter att bevaka oss medborgare. Ibland dessutom utan föregående tillstånd från domstolar. Nu senast föreslog regeringen, tydligen med stor majoritet i riksdagen bakom sig, att det ska utredas möjlighet för staten att bedriva signalspaning inom Sverige mot sina egna medborgare.

Begreppet signalspaning innebär att man genom avlyssning, pejling m.m. utforskar och övervakar data- och/eller teletrafik. Alltså dina och mina telefonsamtal, TEAMs-möten, e-mailkonversationer, chattar, facebook-inlägg, instagram-bilder, möten på Zoom och Google-Meet. Det som nu ska utredas är alltså om Försvarets radioanstalt ska ges möjlighet att på detta sätt spionera på svenska medborgare i Sverige. Före det har polisen bland annat getts ökade möjligheter att kameraövervaka utan tillstånd, och tidigare i år fick polisen rätt att installera trojaner i misstänktas datorer och mobiler. Under utredning finns frågor om anonyma vittnen och kronvittnen. Allt under politikernas påståenden om ökande hot och behov av mer och mer möjligheter att bevaka oss medborgare. Trots att det historiskt sett
aldrig varit säkrare att leva än nu.

Och i media råder tystnad.

Den stackare som råkar protestera och hävda rätten till personlig integritet får genast den otrygga flockens misstänksamma blickar på sig och förnumstiga kommentarer om att den som inte
har något att dölja heller inte behöver vara rädd för något. Den omvända bevisbördans princip om att den som inte vill visa upp hela sitt privatliv automatiskt har något att dölja, synes nu upphöjas till lag och allmänt accepterad moral.

Och med den omvända världens logik får dessutom den som påstår att det finns risk att politiker med totalitärt sinne missbrukar de nya övervakningsmöjligheterna, utstå hånfulla skratt och bli
kallad alarmistisk och paranoid.

Det må vara hänt. Men jag anmäler mig härmed som oppositionell mot trygghetsnarkomanernas ständiga jakt på den totala säkerheten. Jag föredrar den möjliga osäkerhet skyddet för vår personliga
integritet innebär, framför ett framtida liv helt i händerna på de styrande. Jag är trygg och tryggare behöver jag inte vara.

Det är farligt att leva. Man kan dö. Men vad är livet utan frihet?

Michael Pålsson