TILL HASCHTOMTARNAS FÖRSVAR

Den som framhärdar i att summan av 2+3 blir 4 får onekligen ett bekymmer om vederbörande inte byter strategi och räknar om. Inte minst blir det besvärligt att räkna sina egna fingrar. Men detta skulle faktiskt kunna liknas vid svensk narkotikapolitik. Antalet narkotikarelaterade dödsfall i proportion till vår folkmängd är bland de högsta i världen. Ändå vägrar svenska politiker att byta strategi och tänka om. Tiden har kommit för att avkriminalisera eget bruk och mindre innehav av narkotika.

Fram till 1988 var eget bruk av narkotika inte straffbart och det var först på 1990-talet som eget bruk kunde straffas med fängelse. Eftersom det nu gått drygt 30 år sedan det blev straffbart med eget bruk är det rimligt att utvärdera reformen.

Sverige har bland den högsta narkotikarelaterade dödligheten per capita i världen. Mer än 500 personer dör varje år av narkotika, vilket är långt mer än dubbelt så många som för 20 år sedan. Detta kan jämföras med 124 fall av dödligt våld under 2020 och de 190 personer som dog i trafiken. Ändå kör Sverige på i samma hjulspår som om inget hänt. Allt utrymme ägnas åt skjutningar, men vem bryr sig om ytterligare en död missbrukare?

Av utdömda narkotikabrott utgör den helt övervägande delen ringa narkotikabrott, det vill säga eget bruk eller innehav. Brott mot langning av narkotika utgör bara cirka 10 procent av samtliga narkotikabrott. Polisen och samhället lägger alltså enorma resurser på att jaga brukare och missbrukare av narkotika istället för att ge missbrukare vård och jaga de som säljer och smugglar, det vill säga de verkliga bovarna.

Knappast någon person kan därför rimligen anse att kriminaliseringen av eget bruk av narkotika varit särskild lyckad. Snarare motsatsen. Och de politiker som föreslår än mer straff för eget bruk måste rimligen uppfylla Einsteins krav på galenskap, det vill säga att fortsätta göra samma sak men att förvänta sig ett annat resultat.

Vid en diskussion om att avkriminalisera narkotikabrott tror vissa människor att detta skulle innebära att det blir fritt fram att sälja narkotika hur som helst. Men det gäller då att hålla i minnet att det är skillnad på att legalisera narkotikahandel, och att avkriminalisera eget bruk, vilket är det som föreslås här.

Att avkriminalisera innebär endast att det egna bruket inte ska straffbeläggas med allt vad det innebär i form av punkter i belastningsregistret, förlorat arbete och socialt utanförskap. Istället ska de som missbrukar få hjälp att bli av med sitt missbruk.

Det politiska etablissemanget i Sverige, inkluderat Sverigedemokraterna, tycks fortfarande ha extremt svårt att tänka i nya banor. Det som inte hjälper med hårdare straff ska botas med ännu hårdare straff om det så gäller narkotikamissbrukare eller klimataktivister.

När ska politikerna vakna och inse att kriminaliseringen av narkotikabruk var ett dödfött koncept?