STACKARS CARL-JOHAN

Måndagen den 29 juni 2020 drabbades Ängelholms flygplats av
att så kallade klimataktivister försenade avgången för ett SAS-plan som skulle
avgå till Stockholm. En av aktivisterna till och med limmade fast sig själv vid
planet i försöket att hindra planet från att avgå. Såvitt framgått av media
lyckades aktivisterna på detta sätt hindra flyget under cirka en timme, innan
aktivisterna lossats från planet och tagits där ifrån av polis. Även inne i
flygplatsterminalen höll aktivister en manifestation.

Enligt DN (30/6) är de aktivister som försökte hindra
flygplanet från att lyfta misstänkta för brott mot luftfartsförordningen. De
som befann sig i terminalen är enligt uppgift från samma källa misstänkta för
skadegörelse eftersom det blivit åverkan på inredningen.

Det hann inte gå många minuter av förseningen innan sociala
media plötsligt översvämmades av föraktfulla kommentarer om klimataktivisterna.
En mamma till sin vuxne son, jag kallar honom Carl-Johan, tyckte så synd om
lille Carl-Johan som efter en härlig vecka i Torekov drabbades av detta
debacle. Det var inte utan att man för sin inre syn kunde se den darrande
underläppen och de tårfyllda ögonen på stackars, stackars Carl-Johan som nu
drabbades av en hel timmes försening på sin flygväg tillbaka till kungliga
huvudsaken. Risken är möjligen att lille Carl-Johan blev så uppskakad av
händelsen, övergreppet, att han råkade hälla ut sin drink över sin
märkesskjorta och till på köpet drabbades av rost i kalsongerna. Ytterligare
några passagerare tyckte det var förfärligt hur rättsstaten håller på att
förfalla.

Få, utom möjligen SD och några foliehattar, torde numera
förneka människans påverkan på klimatet. Till och med de mest inbitna
förnekarna börjar få svårt att förklara hettan i Sibirien och värmen på
Antarktis som "väder".

Problemet är att den övervägande delen av våra politiker
ändå tycks ta klimatförändringarna med samma ro som en sömnig sengångare.
Satsningarna på klimatåtgärder är blott en bråkdel av alla de stöd som
corona-utbrottet möjliggjort. Och ändå synes klimatförändringarna för våra barn
och framtida generationer kunna drabba människan så mycket hårdare än en
corona-pandemi. Det är möjligen därför inte så konstigt att människor i ren
desperation vidtar de protestaktioner som kanske kan utgöra ett störande moment
för vissas flygresor.

Henry David Thoreau skrev 1849 klassikern "Civil olydnad",
som inspirerat såväl Mahatma Gandhi, Nelson Mandela som Martin Luther King Jr.
Thoreau menade att vi först och främst har en plikt att vara människor, och
inte bara laglydiga medborgare. De som bara oreflekterat följer lagen utan att
moraliskt reflektera över den, kallade Thoreau för "massmänniskor", som ställer
sig på samma nivå som "jord och sten" och menade att dessa massmänniskor inte
kräver mer respekt än en "klump dynga". Thoreau förespråkade individers rätt
att göra uppror mot massmänniskornas totala brist på civilkurage, och istället
agera utifrån sina moraliska övertygelser.

Man kan självklart ha synpunkter på hur vi bäst uppnår
resultat i sådant som rasism, klimat, miljö, djurrättsfrågor med mera. Jag är
själv, åtminstone inte än, någon aktivist utan följer den övertygelse jag haft
sedan barnsben (kanske beroende på min då något klena kroppsbyggnad), nämligen
att skriva och debattera för förändring och engagera mig i föreningar som
enligt min uppfattning agerar för det goda. Jag tycker personligen att det
skulle vara djupt obehagligt att till exempel limma fast mig vid ett flygplan,
även om också jag delar oron för den galopperande klimatkrisen.

Men oaktat det menar jag att människor som agerar efter sin
starka moraliska övertygelse, utan våld, och som är beredda att ta straffet för
sin aktivism, är värda all respekt. Lika väl som jag respekterar de som
protesterar mot rasism i BLM, respekterar jag Greta Thunberg och andra
klimataktivister, demonstranterna i Hong Kong, Pussy Riot i Ryssland och de kvinnor
i muslimska länder som vågar protestera mot slöjtvånget. Listan kan göras lång.
Dessa människor är enligt min mening värda vår stora respekt för sin moraliska
ryggrad.

Men är det kanske därför så många slänger ur sig föraktfulla
kommentarer mot aktivisterna? Tänk bara på alla föraktfulla kommentarer Greta
Thunberg fått ta emot. Är de som slänger ur sig detta förakt egentligen massmänniskor
som inte står ut med sin egen avsaknad av moralisk ryggrad och därför måste
hata dem som har en?

Det är inte synd om Carl-Johan som fick flyga tillbaka till
kungliga huvudsaken en timme försenad, men det "är synd om människorna",
(August Strindberg).

Michael
Pålsson

Advokat