SKILLNADEN PÅ SKADESTÅND MELLAN ENSKILDA OCH SKADESTÅND FRÅN STATEN

Uppdrag granskning (Svt) sände häromveckan ett uppmärksammat reportage med titeln "Våldtäktsmannen och skadeståndet". Reportaget redogör ingående för hur en dömd våldtäktsman får
840 000 kronor i skadestånd eftersom Högsta domstolen bedömer att gärningsmannen hållits frihetsberövad 14 månader för länge. Det som gör fallet särskilt iögonenfallande är att våldtäktsoffren fick mycket mindre belopp i skadestånd. Men systemet med att enskilda som felaktigt hållits inlåsta av staten får skadestånd är inget fel, utan en absolut självklarhet i varje rättsstat.

Våldtäkt är ett förfärligt brott och det är uppenbart att effekterna i det aktuella fallet blir stötande när den dömde får så mycket mer i skadestånd från staten än de som utsatts för våldtäkt får av gärningsmannen. Skadeståndsnivåerna till våldtäktsoffer tycks i många fall vara alldeles för låga.

En aspekt som det dock är lätt att glömma är att vi måste göra skillnad mellan det skadestånd som döms ut mellan enskilda för brott begångna av en gärningsman, i jämförelse med det skadestånd som döms ut för att staten missbrukat sitt våldsmonopol och låst in människor som inte borde varit
inlåsta.

I en rättsstat samexisterar medborgarna och staten under vissa villkor. Ett av dessa villkor är att medborgarna ger staten våldsmonopol i utbyte mot att staten ska skydda medborgarna mot yttre- och inre fiender. Det säger sig självt att det skulle bli obalans i detta förhållande om inte medborgarna hade kunnat begära upprättelse och skadestånd om de blivit felaktigt behandlade. Därför är en av domstolarnas uppgift att på talan av den enskilde, när det är befogat, kunna gå emot staten och ådöma staten att betala rejäla skadestånd när den gjort fel. Skadeståndet måste dessutom vara så rejält att staten inför metoder som minimerar risken att göra fel. I annat fall skulle skadeståndet riskera att bli helt verkningslöst.

Så fungerar det inte i länder som inte lever upp till rättsstatliga principer. För att ta ett konkret exempel kan Vladimir Putin och dennes lakejer låsa in Aleksej Navalnyj på falska anklagelser och utan en
rättvis rättegång, utan att på minsta vis ens riskera att behöva stå till svars och betala skadestånd. Förutom rysslandsvännerna i SD tror jag få svenskar skulle vilja byta till den ryska ursäkten för ett rättssystem.

Men, kan man kanske invända, han var ju dömd! Absolut var han det och det fick också smått absurda konsekvenser i det enskilda fallet, men samtidigt är vi alla lika inför lagen. I annat fall skulle en person som en gång var dömd för ett brott, utan konsekvenser av staten kunna låsas in igen på
obestämd tid utan att det fick några konsekvenser.

Skadeståndsnivåerna för våldtäktsoffer är ofta för låga, vilket emellertid går att ändra på. Men att som somliga debattörer ens föreslå att felaktigt inlåsta människor inte skulle få skadestånd av staten vore att
nedmontera den rättsstat och rättstrygghet vi inte vill vara utan.