SD-ÅKESSON SOM JUSTITIEMINISTER BLIR DÖDEN FÖR RÄTTSSTATEN

15.09.2020

Så har SD-Åkesson i DN (2020-09-12) fått utveckla hur han ser på en framtida nationalradikal regering. Han anser det bland annat naturligt att han får posten som justitieminister och att partiet möjligen också får ansvaret för energifrågorna.

I intervjun får han utveckla sin syn på rättsstaten och säger då bland annat följande: " Polisen måste också ha befogenhet att vidta de åtgärder som behövs: Det handlar om hemliga tvångsmedel. Det måste till exempel vara avsevärt lättare att avlyssna personer som har en kriminell livsstil."

Reportern undviker tyvärr att fråga vad en "kriminell livsstil" innebär. Bidragsfuskande riksdagsledamöter? Olovliga koranbränningar? Olovligt vapeninnehav?

På frågan hur långt SD-Åkesson är beredd att gå när det gäller inskränkningar i rättsprinciper och integritet, blir svaret "Så långt som krävs för att laglydiga medborgare ska känna sig trygga. Förmodligen måste vi vara beredda att gå ganska långt."

När det gäller preventiva åtgärder säger han att "det är fortfarande väldigt fokus på preventiva åtgärder, vi måste ha fler fritidsgårdar i utsatta områden och så vidare." SD-Åkesson menar dock att det inte är preventiva åtgärder som behövs "här och nu".

På frågan om han ser någon juridisk målkonflikt i fråga om den ökade övervakningen m.m. blir svaret att "Det är klart att det finns en målkonflikt men situationen är så allvarlig nu att man måste låta det repressiva väga över under en tid".

Så då har vi alltså svaret på frågan - SD-Åkesson är beredd att på trygghetsnarkomanernas altare offra rättsstaten.

Jag är fullt medveten om, och inser problemet med, kriminella gäng och nätverk. Men ska vi därför montera ned rättsstaten? Vill vi leva i en polisstat där polisen kan övervaka vem som helst på vilka lösa grunder som helst, då får vi också finna oss i att vi själva kan bli övervakade
utan någon laglig grund. Det är så envåldshärskare i alla tider verkat för att behålla sin makt. Se på Kina och Hongkong. Se på Ryssland och nu Belarus.

En rättsstat tar sin utgångspunkt i förhållandet mellan den enskilde och staten. Att förstå detta förhållande är av helt avgörande betydelse för att nå insikt i både vad en rättsstat är och varför den är så viktig för alla människor. Detta har uppenbarligen vare sig SD-Åkesson eller
hans väljare förstått.

Det är en självklarhet att staten måste ha våldsmonopol i alla civiliserade samhällen för att kunna motverka anarki och kunna försvara de som inte kan försvara sig själv. Detta förstår de flesta människor. Därför är det givetvis inte i sin ordning att det finns parallella rättssystem i utsatta områden. Men detta motverkas rimligen genom att skicka dit poliser - inte genom
att montera ned rättsstaten.

Just eftersom staten har våldsmonopol måste det nämligen finnas något som håller tillbaka staten så att de styrande inte ohämmat kan nyttja sitt våldsmonopol. Det måste alltid
finnas en laglig grund för att använda våldsmonopolet och att övervaka sina medborgare. I annat fall kan de styrande, såsom i Putins Ryssland eller i Xi Jinpings Kina, göra som de vill. Är vi beredda att få en SD-Åkesson med samma makt?

Förvånande många människor tycks ha lätt att glömma hur viktigt det är att tygla staten, och tycks i något slags märklig omtanke om brottsoffret anse att det är viktigare att få fast någon, snarare än att det är den som begått gärningen som blir dömd. Eller uttrycka åsikter som att vissa misstänkta personer inte ens borde ha rätt till en försvarare. Eller anse att anonyma vittnen vore en finurlig lösning på att få fram avgörande bevis för någons skuld.

Det kan möjligen vara lätt att i frustration över ett begånget brott uttrycka den typen av åsikter, men vad sådana personer glömmer är att en stat utan tyglar en dag kan skicka sina hantlangare att stå och banka utanför den oskyldiges dörr. Kanske din eller min, trots att vi anser oss
oskyldiga. Vad gör vi då?

I en rättsstat råder rättssäkerhet, vilket bygger på några grundläggande och viktiga principer. Allas likhet inför lagen, förutsebarhet och sålunda inte lagstiftning som tillämpas retroaktivt, oskuld intill dess motsatsen kan bevisas, fria och oavhängiga domare och domstolar, fria och
oberoende advokater. Men en demokratisk rättsstat innebär också yttrandefrihet, fri åsiktsbildning, tryckfrihet och en reglerad och fredlig övergång av makten.

De flesta människor erkänner principen om allas likhet inför lagen. Om exempelvis två personer bevisligen begått samma brott, ska inte den ene dömas och den andre gå fri, oavsett härkomst, hudfärg, religion eller språk och inte som i nazityskland där exempelvis judar inte omfattades av
rättsstaten.

För att upprätthålla denna princip om allas likhet inför lagen krävs bland annat att den domare som ska döma försöker tänka så objektivt som möjligt och utan hänsyn till de åtalades ursprung eller politiska åsikter. Det får inte ens misstänkas att domaren på grund av jäv friat den ene, medan den andre blir dömd.

SD-företrädare har uttryckt att de ser Polen och Ungern som föredömen. Polen och Ungern har politiserat sina domstolar, innebärande att det är de styrandes värderingar som ska avgöra hur lagen ska tolkas. En socialliberal som jag själv riskerar alltså att bli dömd på ett sätt, medan en
nazist-sympatisör sannolikt får en mildare bedömning. Å andra sidan talar sannolikt min hudfärg och mina blåa ögon för en mildare bedömning, medan brunögda personer med en annan
hudfärg får en strängare bedömning.

SD-företrädare har tidigare också ifrågasatt Advokatsamfundets och i förlängningen advokaters oberoende. Dessa företrädare har alltså heller inte förstått att en av de viktigaste garantierna för att domstolarna verkligen sköter sitt arbete och upprätthåller lag och likhet inför lagen, är
att det finns fria och oberoende advokater. Av samma skäl som avseende domarna, får advokaterna inte vara beroende av staten för sin försörjning eftersom de då kan misstänkas agera utifrån sin vilja till försörjning.

En oberoende advokatkår har nämligen att som sin mest grundläggande uppgift att utan ovidkommande hänsyn företräda sina klienter och garantera att allting som talar till klientens förmån kommer fram. Advokaterna ska under tystnadsplikt värna klientens rättigheter och hjälpa denne när klientens individuella rättigheter inskränks eller hotas. Klienterna ska i
varje stund kunna förlita sig på advokatens oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaro av intressekonflikter. En oberoende advokatkår är garanten för att domstolarna upprätthåller och dömer enligt lag och praxis.

En rättsstat garanterar individen dess individuella rättigheter såsom dessa kommer till uttryck i lagar som stiftats av lagligen och demokratiskt valda parlament, vilket i sin tur kräver fri åsiktsbildning och yttrandefrihet. Detta förutsätter i sin tur att det finns oberoende
journalister, som vågar granska makthavare och maktmissbruk i samhället, alldeles oavsett var detta förekommer.

Även här brister SD som återigen ser Polens och Ungerns inskränkningar i yttrandefriheten som föredömen. Detta parti som så snart en koranbränning inte kan bli av, tar på sig den bruna offerkoftan och gnäller över bristande yttrandefrihet, ser uppenbarligen inga problem med att strypa andra åsikter än sina egna.

När SD-Åkesson talar om snabba åtgärder "här och nu", glömmer han att de lagar som stiftas måste vara väl förberedda och utredda eftersom de annars riskerar att slå blint mot oskyldiga.

SD-Åkesson och hans väljare tycks förväxla rättsstaten med en stat där alla människor är laglydiga. SD-Åkesson, KD-Skyttedal och dess följare har flera gånger uttalat sig spydigt över till exempel Greta Thunbergs försynta demonstrationer för klimatet. SD-Åkesson tycks likt Putin och Jinping anse att civil olydnad är ett tecken på att vi inte lever i en rättsstat. Detta
är emellertid ett helt felaktigt antagande.

Det är visserligen korrekt att de flesta människor i en rättsstat sannolikt efterlever lagen eftersom lagen anses rimlig, allmängiltig och någorlunda rättvis eller i vart fall inte djupt orättvis. Men om en lag av någon person anses vara djupt omoralisk och orättfärdig, då är det ett
sundhetstecken att reagera och som yttersta åtgärd till och med bryta mot lagen. Hade fler domare, åklagare och advokater, men också andra människor vågat civil olydnad under 1930-talets Nazityskland, hade kanske Hitlers framfart kunnat hejdas. Samma sak gäller fortfarande i vår tid. Slutsatsen är att total regelefterlevnad snarare kännetecknar totalitära regimer än
demokratiska rättsstater.

Rättsstaten är av helt avgörande betydelse för att den enskildes rättigheter ska kunna upprätthållas gentemot staten. Det gäller såväl i frågor om att inte bli oskyldigt dömd och bestraffad, men också för att kunna planera sitt yrkesliv och förvalta sina tillgångar och inkomster. När domare, advokater och andra jurister talar om rättsstaten är det alltså inte för att i första hand framhäva vikten av sitt eget skrå. Det är för oss alla. För friheten.

Av ovan nämnda skäl avser jag att göra det lilla jag kan för att kämpa emot att SD får makt över justitiedepartementet.

"Vid varje strävan är det målets värde som sporrar oss till ansträngningar och uppoffringar. Då vi en gång nått vårt mål, tänka vi däremot mera sällan på dess värde. Och ha vi vant oss vid dess fördelar, kunna vi efter någon tid rent av känna oss likgiltiga inför det som vi en gång så lidelsefullt eftersträvade. Först vid risk för att förlora vad vi en gång vunnit, skatta vi
det åter till dess rätta värde." Rättssamhälle och rättssäkerhet, Per Olof Ekelöf, Svensk Juristtidning 1942:7

Michael Pålsson

Advokat