RÄTTVISAN OCH KLIMATKRISEN

Till en och annan skadeglad klimatkrisförnekares stora förtjusning svarade JK för Statens räkning häromveckan i det så kallade Auroramålet. JK begär att Auroras talan ska avvisas. Problemet för klimatkrisförnekarna är att JK i sitt svaromål öppnar upp för andra möjligheter att driva nya klimatprocesser.

Aurora, som är en sammanslutning av människor i en så kallad grupptalan, har två yrkanden i sak. I första hand yrkas att tingsrätten ska fastställa att det utgör en kränkning av Auramedlemmarnas rättigheter att staten underlåter att vidta Sveriges globala andel för att minska utsläppen av växthusgaser. Till stöd för detta åberopas Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).

I andra hand yrkar Aurora att tingsrätten ska ålägga staten att göra sin rättvisa andel av de globala åtgärderna för att minska växthusgaskoncentrationen i atmosfären.

Staten å sin sida menar i första hand att Auroras talan ska avvisas eftersom den inte är tillräckligt konkret, eller i andra hand att den ska ogillas eftersom talan är för abstrakt för att vare sig EKMR eller EUs rättighetsstadga ska aktualiseras.

Själv vågar jag mig inte på att föregripa tingsrättens bedömning, eftersom jag tycker att det finns goda argument på båda sidor.

Men - oavsett hur Auroramålet slutar öppnar JK upp för andra möjligheter som klimatkrisförnekarna möjligen inte funderat över. JK anger nämligen att klimatförändringens effekter skulle kunna aktualisera positiva skyldigheter för staten att vidta skyddsåtgärder för enskilda som drabbas eller riskerar att drabbas av klimatförändringarna.

Denna typ av argumentation har också använts i bland annat målet Urgenda mot Nederländerna. I det målet blev utgången att Nederländerna av dess högsta domstol ålades att begränsa sina växthusgasutsläpp med minst 25 procent i förhållande till 1990 års nivåer. I målet åberopades bland annat EKMR.

Eftersom vi hela tiden blir allt fler, även i Sverige, som riskerar att drabbas av klimatkrisens effekter skulle detta kunna innebära en våg av rättsprocesser för människor som riskerar drabbas av till exempel torka eller skyfall. Skogsägare vars skogar brinner ner eller lantbrukare vars skörd torkat bort och där försäkringsbolagen vägrar att försäkra på grund av riskerna med klimatförändringarna. Endast fantasin sätter gränser.

Så hur det än går i Auroramålet, har Romina Pourmokhtari och hennes kompisar i regeringen all anledning att sluta lyssna på SD och istället agera för att Sverige snarast når vår rättvisa andel för att förhindra en klimatkatastrof. I annat fall kan det bli dyrt både i mänskligt lidande och via skattsedeln.