RÄTTSTATENS DÖDGRÄVARE
Det sluttande planet för rättsstaten blir dessvärre allt brantare även på riksplanet. Politiker som utmanar rättsstaten. Politiker som sätter nationen före den enskilda människan. Som i Kina. Sverigedemokraternas praktiska politik och dagens Kina ligger så nära varandra att det emellanåt blir skrämmande.
Några dagar efter det att Kinas ambassad fördömde organisationen Svenska PEN:s val av den fängslade förläggaren Gui Minhai som årets pristagare av Tucholskypriset, publicerades en svensk variant på samma tema. I Svenska Dagbladet, fredagen de 15 november 2019, publicerades nämligen en debattartikel av de tre SD-politikerna Matheus Enholm, Mikael Strandman och Katja Nyberg. I artikeln framför de tre höga vederbörande åsikten bland annat att delar av Advokatsamfundet borde förstatligas eftersom samfundet påstås vara en "mäktig lobby- och remissorganisation som huvudsakligen finansierats med allmänna medel då medlemsavgiften betalas av yrkesutövare, som har monopol på statliga tjänster." Vidare framförs åsikter som att Advokatsamfundet skulle vara en "hybridmyndighet" och som påstås "använda sin plattform som offentligrättslig organisation för att föra ut ett många gånger politiskt budskap som ofta sammanfaller med samfundets egna särintressen." Såsom det måste uppfattas menar de tre politikerna att Advokatsamfundet inte "jämt och ständigt" borde få uttala sig i frågor rörande svensk migrationspolitik eller kriminalpolitik. På bara några få rader lyckas de tre politikerna inte bara ifrågasätta en fri och oberoende advokatkår, utan också ifrågasätta den fria åsiktsbildningen. Möjligen hade detta inte varit så mycket att reflektera över om det varit lokalpolitiker från Staffanstorp eller Sölvesborg, men nu råkar två av dem sitta i konstitutionsutskottet och den tredje i justitieutskottet. Det är alltså inte vilka politiker som helst, utan politiker ingående i den politiska eliten. Politiker i etablissemanget.
Jag blir mörkrädd av blotta tanken att leva med dessa dårar vid ratten och med gasen i botten mot det totalitära helvetet.
Vi tar det från början. En rättsstat tar sin utgångspunkt i förhållandet mellan den enskilde och staten. Att förstå detta förhållande är av helt avgörande betydelse för att nå insikt i både vad en rättsstat är och varför den är så viktig för alla människor.
Staten har, och måste ha, våldsmonopol i alla samhällen för att kunna motverka anarki och kunna försvara den som inte kan försvara sig själv. Men just eftersom staten har våldsmonopol måste det finnas något som håller tillbaka staten så att de styrande inte ohämmat kan nyttja sitt våldsmonopol.
Men rättsstaten gäller inte bara brottmål och risken för den enskilde att bli oskyldigt dömd för straff. Rättsstatens lagar måste i allt ha en generell giltighet eftersom var och en på förhand måste kunna beräkna följderna av sina handlingar och vara säker på att få njuta vinsterna av sitt arbete och sina affärer utan att dessa godtyckligt tas ifrån den enskilde exempelvis genom retroaktiva skatter eller att enskildas fastigheter eller företag godtyckligt exproprieras av staten.
I en rättsstat råder rättssäkerhet, vilket bygger på några grundläggande och viktiga principer. Allas likhet inför lagen, förutsebarhet och därför inte lagstiftning som tillämpas retroaktivt, oskuld intill dess motsatsen kan bevisas, fria och oavhängiga domare och domstolar, fria och oberoende advokater. Också yttrandefrihet, fri åsiktsbildning och en reglerad och fredlig övergång av makten är grundstenar i en rättsstat.
De flesta människor erkänner principen om allas likhet inför lagen. Om exempelvis två personer bevisligen begått samma brott, ska inte den ene dömas och den andre gå fri, oavsett härkomst, hudfärg, religion eller språk och inte som i 1930-talets nazityskland där exempelvis judar och oliktänkande inte omfattades av rättsstaten.
För att upprätthålla denna princip om allas likhet inför lagen krävs fria och oberoende domare som står fria att våga döma oaktat vad de styrande kan ha för synpunkter på domslutet.
En av de viktigaste garantierna för att domarna och domstolarna verkligen sköter sitt arbete och upprätthåller lag och likhet inför lagen, är att det finns fria och oberoende advokater. Om en domstol inte dömer enligt lag eller tar ovidkommande politiska eller andra hänsyn, är det advokatens roll att i varje andetag tillvarata sin klients, den enskildes, intressen gentemot det allmänna. Det torde vara en självklarhet att det är en omöjlig ekvation att å ena sidan ha en fri och oberoende advokatkår som å andra sidan är anställd av den plånbok de är satta att kritisera. Advokatsamfundets och den enskilde advokatens självständiga ställning i förhållande till riksdag och regering kan inte upprätthållas om vi skulle ha statligt anställda advokater. Det är viktigt att poängtera att principen om en från statsmakterna oberoende advokatkår inte främst är till för Advokatsamfundet och advokaterna utan för medborgarna. Dig som enskild. I en rättsstat är det av avgörande betydelse att medborgarna kan anlita från det allmänna helt oberoende advokater. Vem ska annars försvara dig när du blir oskyldigt anklagad? Vem ska annars påvisa det orimliga i att staten exproprierar ditt företag, ditt hus, din lägenhet, att den skatt du är ålagd att betala strider mot lag?
En oberoende advokatkår har som sin mest grundläggande uppgift att utan ovidkommande hänsyn företräda sina klienter och garantera att allting som talar till klientens förmån kommer fram. Advokaterna ska under tystnadsplikt värna klientens rättigheter och hjälpa denne när klientens individuella rättigheter inskränks eller hotas. Klienterna ska i varje sekund kunna lita på advokatens oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaro av intressekonflikter. En oberoende advokatkår är garanten för att domstolarna upprätthåller och dömer enligt lag och praxis.
Advokater är heller inte som vilken juridisk konsult som helst. Advokattiteln är en skyddad titel vilket beror på att advokater måste följa reglerna om god advokatsed. Dessa etiska regler styr vad en advokat får, och inte får, göra i sin yrkesroll. Kärnan i god advokatsed är den lojalitetsplikt en advokat har till sin klient och som utmynnar bland annat i regler om tystnadsplikt och hinder att ta uppdrag där en intressekonflikt riskerar uppstå, exempelvis mot en tidigare klient. De etiska reglerna är fundamentala för att tillförsäkra en oberoende advokatkår som alltid tar tillvara sina klienters bästa.
När de tre debattörerna talar om att advokater skulle ha monopol är det helt enkelt fel. Även andra jurister får uppträda i domstol. Ombud behöver inte ens vara jurist. Däremot skiljer sig advokaten från andra jurister genom vårt etiska regelverk.
En rättsstat garanterar individen dess individuella rättigheter såsom rättigheterna definieras i lagar som stiftats av lagligen och demokratiskt valda parlament, vilket i sin tur kräver fri åsiktsbildning och yttrandefrihet.
Såsom de tre höga vederbörande får förstås är den fria åsiktsbildningen som Advokatsamfundet, utifrån motivet att försvara principerna om rättsstaten, ett problem eftersom Advokatsamfundet emellanåt ifrågasätter den rådande politiska linjen. Huruvida argumentationen från de tre politikerna är ett retoriskt självmål, beror på ren okunskap eller bara är brun fascism är jag inte den rätte att bedöma. Låt mig bara konstatera att just det att Advokatsamfundet vågar ifrågasätta den rådande politiska linjen är ett av skälen till att vi behöver en fri och oberoende advokatkår.
Vissa människor synes förväxla rättsstaten med en stat där alla människor är laglydiga och där alla har samma åsikt. Inget kunde emellertid vara mer fel. Hade fler domare, åklagare och advokater, men också andra människor vågat civil olydnad under 1930-talets Nazityskland, hade kanske Hitlers framfart kunnat hejdas. Hade fler advokater, domare, journalister, politiker, ämbetsmän, företagare och alla andra reagerat i tid och debatterat i tid hade Förintelsen kunnat förhindras. Samma sak gäller såklart fortfarande i vår tid. Vi har alla ett ansvar att stå emot de politiska strömningar som för närvarande råder, och som i förlängningen kommer att leda till ett samhälle utan personlig frihet.
Total regelefterlevnad och tystnad kännetecknar totalitära regimer. Inte demokratiska rättsstater. När domare, advokater och andra jurister talar om rättsstaten är det alltså inte för att i första hand framhäva vikten av sitt eget skrå. Det är för alla medborgare.
Det är därför minst sagt ledsamt att konstatera att andra debattörer som moderaternas Johan Forsell och de så kallade Kristdemokraternas Ebba Busch-Thor och Sara Skyttedal, som eljest är snabba på sociala medier att med batong-och blåljusretorik beklaga regeringens senfärdighet, denna gång är så tysta. Inte ett ord till rättsstatens försvar.
Men varför oroa sig? Varför misströsta? Det är bara vår frihet vi talar om. Det slocknade ljuset känner ingen saknad. Saknaden är för människorna som är kvar.
Michael Pålsson
Advokat