OM MARTIN TIMELL, PAULO ROBERTO OCH METOO#

Paulo Roberto har sedan förra veckans fiasko snabbt gått från en hyllad entreprenör och tv-kändis, till en av flera företag ratad leverantör, ökänd för sin senmedeltida kvinnosyn. Hans tidigare attacker mot feminister och feminism förefaller än bedrövligare mot bakgrund av att han själv uppenbarligen menar sig behöva köpa nyttjanderätten till värnlösa kvinnor från fattiga länder för att tillfredsställa sina sexuella behov. Jag har ännu inte hört varför en macho-man måste göra på detta sätt, men förklaringen finns kanske i det påstådda hålet inom honom. Mitt eget hål brukar jag fylla med glass. Det kyler.

Samtidigt har jag lite svårt att förstå alla som finner ett behov av att på sociala medier spy galla över människan Paulo Roberto. Han har gjort allvarligt fel och han lär få lida för detta fel både socialt och i sina affärer. Hans patetiska uttalanden i media gör det tydligt att mannen inte är i balans. Dessutom riskerar han enligt vissa att åtalas för än värre brott.

På samma gång finns det människor, inte bara män, som försvarar honom och i någon mån relativiserar att män köper nyttjanderätten till värnlösa kvinnor. Som om vi var i olika lag där man antingen är för eller emot människan Paulo Roberto, när frågan istället borde vara hur så många män fortfarande verkar tycka det vara i sin ordning att utnyttja svaga kvinnor. Var #metoo förgäves när så många, inte bara män, tycks mena att sexköp är en privatsak? En affärsuppgörelse?

Häromdagen meddelade Martin Timell att han avser att stämma Expressen för grovt förtal och yrkar skadestånd om 150 000 kr. Bakgrunden är att Expressen har pekat ut Martin Timell som brottsling och/eller klandervärd i sitt levnadssätt. Expressen har bland annat under hösten 2017 anklagat Martin Timell för övergrepp och angett att han blivit polisanmäld för våldtäkt och varit föremål för en polisutredning rörande våldtäkt samt att han våldtagit och kränkt en kvinna i en så kallad badtunna. Intrycket av Expressens artiklar var enligt advokaterna att Martin Timell var skyldig. Vi som följde fallet vet att Martin Timell i själva verket friades av såväl tingsrätt som hovrätt.

Fallet Martin Timell visar andra sidan av misslyckandet för #metoo, nämligen den offentliga smutskastningen av en oskyldig människa. Vi har ett fungerande rättssystem för såväl sexköp som våldtäkt. Rörelser som #metoo blir lätt problematiska i den allmänna upphetsningen och förvandlas från en fredlig protest till ett slags medial lynchmobb. Det är som om vissa tycker att det är rätt att offra några oskyldiga på vägen, bara för att visa sitt stöd för de utsatta kvinnorna.

Frågorna som #metoo-rörelsen tog upp är givetvis oerhört viktiga att diskutera och mäns förtryck mot kvinnor är i alla lägen fel. Dock tjänar ingen på att dra alla män över en kam, än mindre att hänga ut oskyldiga människor.

Jag menar inte att #metoo var meningslöst. Däremot menar jag att den upphetsade stämning som rådde hösten 2017 och våren 2018 riskerar att bli kontraproduktiv när vi ser oskyldiga hängas ut. Om vi stigmatiserar alla män som förtryckare av kvinnor, potentiella våldsverkare och sexuella monster, är det på sikt få män som vill kalla sig feminister. Och uppenbart har #metoo inte lyckats stoppa sexhandeln.

En av lärdomarna från #metoo är därför att vi även när stämningen är upphetsad, måste försöka behålla lugnet och lyssna på alla inblandade. I annat fall riskerar vi att polarisera debatten och hamna i olika läger utan att lyssna på varandras argument. Det må gälla feminism, men kan likaväl gälla flyktinginvandring eller hårdare straff. Om alla hela tiden ska delas upp i två lag, bli plötsligt lagtillhörigheten viktigare är sakfrågan. Den andra sidan tycks plötsligt bestå av en massa idioter, istället för människor som råkar ha andra argument som kan vara värda att lyssna på.

Vi har yttrandefrihet i Sverige och den ska vi vara rädda om. När allt mer av människors samtal sker på sociala medier tycks det emellertid som många av oss uttrycker saker som vi aldrig skulle göra ansikte mot ansikte. Yttrandefriheten är bland det viktigaste vi har, men den går på två håll. Likaväl som vi ska tala, måste vi lyssna. Om vi slutar lyssnar på varandra och bara agerar som megafoner för den sociala grupp vi anser oss tillhöra, då påbörjar vi nedmonteringen av demokratin.

Michael Pålsson

Advokat