MEDLING OCH RÄTTSSKYDD
Att medling många gånger är ett klokt och kostnadseffektivt sätt att lösa tvister är väl känt. I Sverige är det emellertid endast en försumbar del av alla tvister som löses genom medling. Försäkringsbolagens rättsskydd kan vara ett av de hinder som bör undanröjas för att öka antalet tvister som istället kan lösas genom medling.
De flesta, möjligen alla, advokater eller andra jurister med erfarenhet av att vara ombud i civilrättsliga tvister, har förmodligen någon gång reflekterat över varför exempelvis en entreprenad, ett fastighetsköp, ett föräldraskap etc. hamnat i en uppslitande och dyr rättsprocess. Hur kunde en god affärsrelation eller två i grunden vettiga föräldrar hamna så snett att de måste lösa sina mellanhavanden i domstol? Borde inte situationen ha kunnat lösas på ett bättre sätt?
Enligt min erfarenhet talar de advokater och domare som ofta har uppdrag som medlare sig varma för att använda medling som metod att lösa tvister. Medling går betydligt snabbare än en rättsprocess, förfarandet är hemligt, den öppnar för okonventionella men praktiska lösningar, affärsrelationer kan bibehållas istället för att förstöras för lång tid, nya affärer kan åstadkommas, föräldrar som kommer överens känner båda ett ansvar att få samarbetet att fungera med mera.
Dessutom, en inte oviktig synpunkt i sammanhanget, håller medlingen nere rättegångskostnaderna väsentligt.
Fördelarna med medling tycks alltså vara många.
Också Domstolsverket tycks ha insett fördelarna med medling och har till och med upprättat en förteckning över personer som har förklarat sig villiga att medla vid domstol.
Ändå används medlingsinstitutet synnerligen sparsamt i Sverige i jämförelse med exempelvis USA, men faktiskt också i jämförelse med Norge och Danmark. Exakt vad skälen till detta är kan givetvis diskuteras. Ovana och okunskap bland oss advokater kan kanske vara ett skäl. En rädsla hos vissa processjurister att ekonomiskt förlora på att bli av med stora rättsprocesser kan vara ett annat. Avsaknad av rättsskydd för medling kan vara ett tredje, vilket är det jag vill rikta ljuset mot här.
För en tid sedan var jag ombud i en mindre entreprenadtvist. Som vanligt var de tekniska frågorna många men även bortsett från dessa, var parterna i rent rättslig mening som på två olika planeter. Eftersom jag strax före det att vi fått uppdraget varit på ett intressant seminarium om just medling, föreslog jag detta för motpartsombudet.
När vi ansökte om att ta i anspråk vår klients rättsskydd hos ett av Sveriges större försäkringsbolag, passade vi därför på att fråga om rättsskyddet även innefattade medling utom domstol. Svaret blev nej. Rättsskyddet omfattar endast medling inom ramen för rättegångsbalken (RB 42 kap 17 §). Parterna tvingas alltså in i en rättsprocess för att kunna åtnjuta rättsskydd. För mig speglar detta ett märkligt synsätt, eftersom rättsprocessen i sig riskerar att föra parterna längre från varandra. Det bästa borde enligt min mening oftast vara att medla före det att en rättsprocess dragits igång.
Jag har förvisso inte gjort någon genomgripande undersökning av samtliga försäkringsbolags inställning i frågan, men eftersom försäkringsbolaget ifråga är stort och välrenommerat, skulle det förvåna mig om övriga bolag är mer generösa. Ändå finns så mycket för försäkringsbolagen att vinna.
Enligt en snabb slagning på SCC;s kostnadskalkylator skulle exempelvis en medling med ett värde om EUR 100 000, komma att kosta EUR 21 016. Vid en jämförelse vad ombudsarvodena numera uppgår till vid även ordinära tvister, torde medlingen därför många gånger vara en god investering. Även för försäkringsbolagen.
Även andra handelskamrar, till exempel Sydsvenska handelskammaren, erbjuder medling.
Eftersom så många, även försäkringsbolagen och i förlängningen hela samhället, tycks ha så mycket att tjäna på medling, förefaller det orimligt att försäkringsbolagen ska ha en så njugg inställning att ge rättsskydd till medling utanför domstol. Här borde vi alla som kan, försöka att påverka försäkringsbolagen att ändra sina villkor för att tillåta medling. Och vi som arbetar som ombud möjligen i större utsträckning försöka se möjligheterna.
(Texten är tidigare publicerad i Dagens Juridik)