KUNGEN OCH PRINSEN OCH INTEGRITETEN
Om man som försvarsadvokat blir kallad "Kungen" eller "Prinsen" av sina klienter torde det finnas anledning att reagera. Att som advokat bli så nära kompis med sina klienter i en miljö runt misstänkt kriminella riskerar nämligen att grumla omdömet.
Jag får ofta höra att advokater har hög moralisk svansföring. Denna syn på advokater bottnar förmodligen i Advokatsamfundets etiska regler som är helt centrala för advokatens rådgivning. Den mest centrala av dessa regler framgår av första punkten i Vägledande regler om god advokatsed: " En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter."
Regeln utvecklas sedan med detaljerade regler om bland annat tystnadsplikt, intressekonflikter med mera. Utöver detta finns regler i Rättegångsbalken om hur advokater ska agera och vem som kan vara advokat.
Förmodligen är det dessa regler som i ganska hög grad präglar hur advokater uttalar sig och agerar. När advokater ibland uppfattas som stela och tråkiga för att de inte kan diskutera enskilda fall, bottnar det helt enkelt ofta i tystnadsplikten eller att det skulle vara omdömeslöst att uttala sig om fall man inte är väl insatt i. En advokat kan inte likt vissa politiker kalla domare som enligt advokaten dömer fel för "syltryggar" och har dessutom som en av sina främsta plikter att försvara rättsstaten och människors rättssäkerhet.
De båda advokater som nu uteslutits av Advokatsamfundets disciplinnämnd påstås bland annat ha brutit mot yppandeförbud och restriktioner under omständigheter som enligt disciplinnämnden varit "synnerligen försvårande". De tycks också haft kontakter med personer i den kriminella världen genom krypteringstjänsten Encrochat.
Jag försvarar knappast dessa båda advokaters agerande, men vill ändå påpeka att de i skrivande stund ännu har möjlighet att överklaga disciplinnämnds beslut till Högsta Domstolen.
Men ändå kan jag som utestående undra över hur två så framstående personer, varav en dessutom med lång erfarenhet, kan riskera hela sin karriär för att uppfylla sina klienters önskemål. En uteslutning ur Advokatsamfundet innebär nämligen i praktiken ett yrkesförbud för en försvarsadvokat. Jag har många gånger, inte bara gällande advokater, utan också för ledande personer i näringslivet, politiker med flera förundrat mig över just hur vissa människor tycks vara beredda att riskera allt för kortsiktig vinning.
Fortfarande har jag inte kommit fram till något svar, men en delförklaring avseende i vart fall advokater kan nog vara en missriktad vilja att tillvarata klientens intressen till bokstavligen nästan vilket pris som helst. Problemet är att en bra rådgivare faktiskt måste våga ha så stor integritet att vederbörande också kan säga nej till sin klient. Det kan gälla brott, men det kan också gälla i familjemål i bråk om barn, likaväl som när en klient vill göra en etiskt tveksam affär.
En advokat ska ibland vara precis så stel och fyrkantig, med hög svansföring, som ryktet säger. För den advokat som glömmer att ibland stanna upp och tänka efter och med integritet följa sitt omdöme, den advokat som alltid vill vara "service-minded" och struntar i sin integritet och inte vågar säga nej, den advokaten hamnar lätt i dåligt sällskap och tar dåliga beslut. Bra råd kräver nämligen en rådgivare som ibland går emot sin klients önskemål och tänker själv. En bra rådgivare har integritet och vågar säga nej.