JULIAN ASSANGE ÄR DEN OBEHAGLIGA SANNINGENS MARTYR
Julian Assange är inget helgon, och sannolikt ingen djävul heller. Däremot är han en del av ett rättshaveri på flera plan. Och en martyr för den obehagliga sanningen.
Jag har vare sig läst den nedlagda förundersökningen, promemorian eller boken om den våldtäkt Julian Assange påstås ha begått. Inte heller är jag vare sig åklagare, domare eller försvarsadvokat. Därför har jag ingen egen uppfattning om ifall Julian Assange begått våldtäkt eller inte.
Å andra sidan är det knappast heller meningsfullt för mig att ha någon uppfattning i den frågan. De självutnämnda experterna tycks nämligen finnas i överflöd på sociala medier.
Låt mig dock poängtera att detta inte innebär att jag förringar den kvinna som anser sig utsatt för våldtäkt, utan bara att det enda jag med säkerhet vet i frågan är att Julian Assange inte är fälld för vare sig våldtäkt eller andra sexuella övergrepp i Sverige och att alla som inte är dömda ska betraktas som oskyldiga. Alternativet vore förfärligt och knappast förenligt med en rättsstat.
Hur det än är med den saken måste fallet betraktas som ett svenskt rättshaveri eftersom Julian Assange, innan han försvann till London, befann sig i Sverige under flera veckor. Under denna tid hann åklagaren endast med ett enstaka förhör trots att Julian Assange i tid meddelade att han avsåg att åka utomlands. En sådan saktfärdighet när det gäller något så allvarligt som anklagelser om våldtäkt går knappast att rättfärdiga vare sig gentemot målsäganden eller den misstänkte. Hela historien är minst sagt pinsam för svenskt rättsväsende.
Att Julian Assange efter att han lämnat Sverige och inte vågade återkomma får under omständigheterna anses förståeligt och knappast något han ska klandras för. Enligt uppgifter i media riskerar han uppåt 175 år fängelse i USA för olaga dataintrång och spioneri. Såvitt jag kan förstå beror detta i vart fall delvis på en video som Wikileaks 2010 publicerade från en amerikansk helikopterattack i Irak där ett dussintal civila dödades, bland dem två journalister från nyhetsbyrån Reuters. Videon fick av förklarliga skäl enormt stor uppmärksamhet. Samma år publicerade Wikileaks dessutom tusentals dokument om kriget i Irak som bland annat visade hur barn dödats av soldater.
Det är möjligt att den video och de dokument som Wikileaks publicerade utgjorde amerikanska statshemligheter. Jag kan heller knappast veta om videon och dokumentet åtkommits genom olaga dataintrång. Däremot anser jag personligen att det Wikileaks och Julian Assange gjorde när de avslöjade övergreppen av den amerikanska militären, var en god gärning. Att avslöja fruktansvärda övergrepp mot journalister, civila och till och med barn borde aldrig kunna vara ett brott enligt min uppfattning. Hur hemligt det än är. Människor som begår brott, till och med mord på barn, borde aldrig gå fria. Om Julian Assange skulle dömas för att ha avslöjat dessa brott är det enligt min uppfattning ett rättshaveri för hela den fria världen.
Julian Assange är en människa och har säkerligen både goda och dåliga sidor, precis som vi andra. Han har förlorat närmare 10 år av sitt liv på grund av sitt arbete för sanningen. Hur vi än bedömer Julian Assange har vår, västvärldens, behandling av honom förvandlat honom till den obehagliga sanningens martyr. För det borde vi alla skämmas.