I RÄTTVISANS NAMN – NÅGRA TANKAR OM NÄMNDEMÄN
Om du hamnade på sjukhuset och behövde operera ditt hjärta, vem hade du valt? En utbildad hjärtkirurg? Eller kanske en mycket gammal, illa betald och trött pensionär som blivit utsedd av ett politiskt parti som du avskyr och som gått en kort introduktionskurs avseende skillnaden mellan medicin och sockerpiller?
Jämförelsen är inte alldeles rättvis. I själva verket hade du blivit opererad av hjärtkirurgen. Men till sin hjälp skulle hjärtkirurgen ha tre gamla, illa betalda, trötta, politiskt styrda pensionärer som gått en kort introduktionskurs rörande skillnaden mellan medicin och sockerpiller. Narkosläkare, sjuksköterskor och all annan utbildad sjukvårdspersonal som finns fick inte bistå hjärtkirurgen. Och om de tre pensionärerna tyckte att hjärtkirurgen valde fel metod att operera så var det pensionärernas sockerpiller-metod som skulle gälla.
Hade du känt dig trygg med en sådan ordning eller hade du möjligen invänt att du hellre haft enbart utbildad sjukvårdspersonal i operationssalen?
Som var och en förstår drar jag ovanstående generalisering och liknelse till sin absoluta spets. Det finns givetvis unga och pigga nämndemän som dessutom är kloka. Det finns också en mängd pensionärer bland nämndemännen som också är både kloka och pigga. Jag hoppas att dessa kloka människor kan godta min ärligt menade ursäkt. Denna krönika är inte till för att kränka eller förolämpa någon, utan syftet är uteslutande att väcka debatt.
Men. Det finns också nämndemän som är vare sig pigga eller särskilt omdömesfulla och kloka. Det räcker att på google slå sökorden "nämndemän"+"skandal" för att omedelbart få sitt lystmäte stillat över märkliga domar, bruten tystnadsplikt, konstiga domskäl, rättegångar som måst tas om och märkliga uttalanden från nämndemän.
Frågan är - har nämndemannasystemet spelat ut sin roll och är mer en belastning än en tillgång för domstolarna?
En nämndeman är en lekmannadomare, det vill säga en domare som inte har gått domarutbildning och som i de allra flesta fall inte är jurist. Nämndemannen behöver inte vara pensionär, men eftersom det är svårt att rekrytera yngre och yrkesarbetande människor till uppdraget, finns det en stor andel pensionärer bland nämndemännen.
Nämndemän finns i tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt, kammarrätt och fastighetsdomstol. Det finns emellertid inga nämndemän i Högsta Domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen.
I tingsrätten och hovrätten deltar nämndemän vid avgörande av brottmål och familjerättsliga tvistemål. I tingsrätten är nämndemännen i majoritet, medan de utbildade domarna är i majoritet i hovrätten. Nämndemännen är helt jämlika med de utbildade domarna. Alla nämndemän har varsin individuell röst och deltar i samtliga beslut som rätten ska fatta.
Även om uppdraget som nämndeman inte är ett politiskt uppdrag, väljs nämndemännen i kommun- och regionfullmäktige efter nominering av de politiska partierna.
Historiskt har vi i Sverige haft nämndemän ända sedan medeltiden.
Såvitt kan förstås anförs i huvudsak tre skäl för nämndemännens medverkan i den dömande verksamheten, nämligen i) att medborgarna anses få insyn i domstolarnas arbete, ii) att domstolarna påstås tillföras vidgad kompetens genom nämndemännen, och iii) att nämndemännen ska stå för den lokala förankringen.
Beträffande det första skälet synes det härstamma från en tid med utbredd analfabetism och utan tryckta tidningar, tv, radio och internet. Alla rättegångar är emellertid som huvudregel offentliga och de rättegångar som är intressanta ur ett allmänt perspektiv bevakas av massmedia. Var och en privatperson som är intresserad kan dessutom som huvudregel promenera in i vilken rättssal som helst och slå sig ner för att se och höra alla rättegångar. Den allmänna insynen är därför tryggad betydligt bättre i domstolarna, redan utan nämndemän, än i de flesta, möjligen alla andra, offentliga verksamheter. Insynsargumentet menar jag för egen del är ett icke-argument.
Beträffande den vidgade kompetensen har jag personligen lite svårt att ta detta argument på stort allvar. I vilken annan verksamhet tycker experter att det tillför kompetens med outbildade människor i laget? Vad är det som gör att just domare behöver outbildade människor som ska korrigera deras misstag? Tänk om vi skulle införa motsvarade ordning på Folkhälsomyndigheten. Vi byter ut Anders Tegnell mot gubbarna på läktaren från the Muppet show. Kompetensargumentet menar jag är ett konstruerat argument som inte skulle hålla för någon annan yrkesgrupp gällande allt från rörmokare till lärare, fotbollsspelare eller sjuksköterskor. Det håller inte för domare heller.
När det slutligen gäller den lokala förankringen hade detta argument i någon mån fog för sig på den tiden det fanns en häradsrätt vid var och varannan mjölkpall i landet och då brottsligheten och familjemålen rörde extremt lokalt förankrade människor. Detta är emellertid en svunnen tid som inte kommer åter. Brottsligheten håller sig inte längre i småbyar utan har ofta förgreningar över hela landet och utomlands. Moderna familjer kan ha medlemmar från olika länder och kulturer, och få människor bor längre på samma plats i hela sitt liv. Och även om de gjorde det vore det snarare än värre att se sin fördomsfulle granne sitta som nämndeman och moralisera över ens egen familj. Den lokala förankringen cementerar snarare fördomsfullhet mot människor än gynnar opartiskhet. För egen del menar jag att detta argument snarare talar emot nämndemannasystemet än för detsamma.
Jag menar att det i nutid inte finns ett enda bra argument för att släppa in lekmän på en arbetsplats. Om jag skulle vara oskyldigt anklagad för ett brott, till exempel mord, skulle jag givetvis hellre möta professionella aktörer som rätt kan värdera bevis, rätt kan tolka en vittnesutsaga, rätt kan läsa lagförarbeten och praxis än tre outbildade och illa betalda pensionärer. Motsvarande gäller såklart i alla sammanhang. Ska jag byta ut rören i mitt hus anlitar jag en rörmokare och inte en pensionerad kompis med arge snickaren-komplex. Är jag orolig över sjukdomssymtom frågar jag en läkare och kanske en till om en second-opinion -men knappast min glada kollega på kontoret som kör lite hobby medicin på google. Nämndemannasystemet speglar i själva verket ett otroligt respektlöst förakt för domarnas expertkunskaper som borde avskaffats senast då häradsrätterna avskaffades.
Den gamla tidens domstolar stod sig i ett trögare samhälle. En modern domstol kräver moderna metoder och expertis. Nämndemannasystemet för allt oftare ett löjets skimmer över rättskipningen. Därför bör det avskaffas.
Michael Pålsson
Advokat