I AM NOT IN LÖÖF

21.09.2021

I Annie Lööfs sommartal häromveckan talade hon om ett stärkt grundlagsskydd för att skydda demokratin bland annat mot ett parti som har Ungern som förebild. Åkesson gick omedelbart till försvar och menade att "Värnandet om den svenska demokratin är Sverigedemokraternas starkaste ledstjärna". Hur är det möjligt att två partiledare kan ha så olika uppfattningar i en så grundläggande fråga?

Få, inkluderat Annie Lööf, tror nog att Åkesson vill avskaffa demokratin i Sverige på så sätt att han avser att tar bort vår rösträtt. Ändå är vi många som är oroliga för vad som kommer att hända med Åkesson som en väsentlig deltagare i ett högerradikalt regeringsblock, antingen i regeringen eller som en kravställare på en högerregering. Det finns nämligen ingenting som tyder på att Åkesson kommer att nöja sig med att agera som kamrat 20 procent. Istället blir det allt tydligare att den som ska få kröka rygg i regeringsförhandlingarna blir den gentemot Åkesson allt tjänstvilligare vuxne.

I am not in Lööf, och än mindre i Löfven. Den förstnämndes vurmande för vinstdrivande friskolor och märkliga syn på skogsbruk i relation till biologisk mångfald och klimatkrisen och den sistnämndes agerande då pandemilagen (Lag om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19) skulle klubbas igenom utan ordentlig remisshantering imponerar verkligen inte. Ingen av dem tycks heller ha kraft eller ens vilja att ta verkliga krafttag mot klimatkrisen.

Ändå skulle jag välja Lööf och Löfven alla dagar i veckan framför en regering med SD eller med stöd av SD eftersom jag är uppriktigt rädd för vad gänget Åkesson, Jomshof, Söder och Marttinen kan driva igenom med den beredvillige vuxne.

Men vad är det jag och andra är rädda för med SD? Åkesson vill behålla demokratin och säger till och med att "Värnandet om den svenska demokratin är Sverigedemokraternas starkaste ledstjärna". Så vad är problemet? Den vuxne påstod dessutom i ett utfall härom veckan att "januariavtalet var ett sätt att mixtra med demokratin". Är det kanske Löfven som är problemet och inte Åkesson med sin vuxne kompis?

För att börja med det där "mixtrandet" antyder uttalandet antingen på en direkt dumhet, eller på en cynisk retorik i klass med Donald Trump. Eftersom jag inte tror att den vuxne är dum, kvarstår bara det sista. Den vuxne har nu blivit så sugen på statsministerposten att han inte längre ens kan avhålla sig från att undergräva förtroendet för demokratin med rena lögner.

Att bygga allianser är en del av politiken så länge inget parti får ensam majoritet. Det vet den vuxne som dels ingått i en borgerlig allians tidigare, dels nu bjuder in Åkesson i en sorglustig dans om makten. Att kalla det att "mixtra" är enligt min uppfattning direkt ohederligt. Den vuxne borde istället fundera över att sluta "mixtra" med retoriken och flirta med krafter på yttersta extremkanten.

Beträffande Åkesson och demokratin baseras min rädsla på att Åkessons syn på demokratin inte är densamma som den vi känner, nämligen den fria, liberala demokratin. Det kan den inte gärna göra eftersom Åkessons fiende är liberalismen och hans förebild är Ungerns auktoritäre ledare Orbán.

Skillnaden mellan Åkessons och Orbáns syn på demokratin i jämförelse med den liberala demokrati vi har i Sverige sammanfattas förmodligen bäst genom att lösa i en av våra grundlagar, nämligen Regeringsformens första och andra paragrafer.

Där Åkesson och hans partikamrater vill se ett bantat och styrt Public Service med rätt att straffa journalister, talar Regeringsformen istället om att den "svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning", när Åkesson och hans kompisar vill skilja på svenskar från judar, samer och andra minoriteter talar Regeringsformen om att den "offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet." När Åkesson och hans hejdukar halar pride-flaggan i SD- och M-styrda kommuner, talar Regeringsformen om att det "allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."

För den som vill se är Åkessons syn på demokratin allt annat än fri och liberal. Den är hård och tar ingen hänsyn till minoriteter. Endast de som är vänner med makten får höras och det är sannerligen inget folkhem där vi alla får plats.

Det var lätt att få fan i huset, men svårt att få honom ut igen, sade den vuxne till den kristne.