HAR TRUMP OCH NETANYAHU LÖSNINGEN PÅ PALESTINA-KONFLIKTEN?

Världen häpnade i vintras över Trumps plan för en lösning av den över 70-åriga Palestinakonflikten. Inte bara palestinierna och arabvärlden, utan även stora delar av övriga omvärlden protesterade mot att Jerusalem enligt Trumps förslag skulle bli Israels odelade huvudstad och hur stora delar av Västbanken med de hittills olagliga bosättningarna skulle bli en del av Israel. Den sluge och opportunistiske Benjamin Netanyahu, Israels premiärminister, såg
givetvis snabbt en möjlighet att med stöd av Trump-planen annektera stora delar av Västbanken, det vill säga palestiniernas tänkta territorium i den så kallade tvåstatslösning som diskuterats i årtionden utan framgång.

Som bekant för de flesta innebär tvåstatslösningen att det skapas två separata och fristående stater, Israel och Palestina. Förutom att denna lösning knappast kommit ett steg närmre en lösning under flera årtionden, med eller utan Trump, så är tvåstatslösningen så komplicerad att jag personligen har svårt att se att den över huvud taget är en realistisk möjlighet. För även
om det låter som ett smidigt pussel att lägga ut två bitar, en till varje folk, så är realiteten en helt annan.

Jerusalem är för det första helig inte bara för judar, utan också för muslimer och kristna. Varför ska ett av folken få Jerusalem som huvudstad och inte de andra? Ett annat svårt problem är att det som enligt tvåstatslösningen ska utgöra det nya Palestina i praktiken består av två
landområden, Västbanken och Gaza, som inte ligger i omedelbar geografisk anslutning till varandra. Lösningen kräver därför en korridor mellan de olika landområdena som står under internationell bevakning.

Ytterligare ett problem är de långt över 100 judiska bosättningarna med sammanlagt över en halv miljon bosättare som finns på Västbanken, det vill säga det största av de två landområden som skulle utgöra Palestina. Hur ska dessa administreras och skyddas om Västbanken ska utgöra den
större delen av Palestina? Dessutom ska läggas till att de ultraortodoxa judarna vägrar överge
bosättningarna och ser snarare till att antalet bosättningar ökar. De ortodoxa är visserligen en minoritet av Israels befolkning, men en minoritet med ett makabert stort politiskt inflytande som Israel knappast kommer att överge.

Problemet med tvåstatslösningen är dessutom att den är långt ifrån accepterad av alla palestinier och de arabiska länderna. Hamas, den Islamiska motståndsrörelsen, accepterar exempelvis inte någon tvåstatslösning. Personligen tvivlar jag därför på att tvåstatslösningen någonsin kommer bli en hållbar lösning på Palestinakonflikten.

För egen del är jag därför inte så säker på att Trump-planen egentligen behöver bli så dålig på sikt. Men det förutsätter att Israel tar över också resten av de palestinska områdena. Att det blir en stat istället för en tvåstatslösning.

Alla torde vara överens om att nuvarande situation är ohållbar. Vi har å ena sidan en demokrati, om än naggad i kanten, som är ständigt under attack och måste försvara sig mot sina grannar som, om det hade varit möjligt, hade förintat staten Israel. Detta är inga fantasier utan har
hävdats av företrädare både för Hamas (sunnimuslimskt) och Iran. Å andra sidan har vi det palestinska folket som lever under apartheid-liknande förhållanden och dessutom lider under två korrupta partier, Hamas och Fatah. Kan det bli värre?

Parterna i Palestinakonflikten har uppenbart fastnat i en labyrint utan väg ut. Kan Trump, sannolikt utan att ha förstått det själv, snubblat över en tänkbar lösning? Som det ser ut just nu måste vi helt enkelt försöka tänka annorlunda och utanför tidigare tankeramar innan en ett nytt folkmord riskerar att explodera framför våra ögon.

Som jag ser det är en första förutsättning för att en stat med både judar och palestinier ska fungera att palestinierna garanteras fullt medborgarskap. En annan är arbetet med en ömsesidig förståelse. Palestinierna måste förmås att känna medkänsla med det sedan tusentals år förföljda judiska folket och dess behov av att få känna sig säkra inom sina gränser i ett land de i någon mån kontrollerar. Men på samma sätt måste det judiska folket reflektera över det orimliga i att hundratusentals palestinier fortfarande lever i flyktingläger och att miljontals palestinier inte har ett land de har någon kontroll över och därför kan känna sig säkra i.

Vidare måste båda sidors sekulära krafter träda fram och framhärda det orimliga i att ett troende folk ska ha företräde framför ett annat till olika heliga platser. Rimligen måste såväl judar som muslimer och kristna ha rätt besöka exempelvis Jerusalem och dess heliga platser.

Båda sidor skulle ha extremt mycket att vinna på att leva i en stat istället för tvåstatslösningen. Exempelvis skulle den gemensamma ekonomin ha goda utsikter till god tillväxt genom att folken mer än idag kan idka handel med varandra utan hinder. Dessutom skulle betydligt mindre resurser behöva läggas på försvaret.

Jag medger att det givetvis finns en mängd problem att lösa för att en sådan stat skulle bli möjlig. Den första och största är en massiv utbildningsinsats. Sin egen historia kan de respektive folken. Men de måste lära sig den andra sidans historia av lidande. Barn likaväl som alla andra
måste utbildas i att tänka med medkänsla på den andra sidan. Här skulle omvärlden istället för vapen kunna bidra med massiva utbildningsinsatser, med handelsprojekt som skulle gynna både internhandel mellan judiska och palestinska företag, med kulturellt utbyte och så vidare.

Givetvis skulle ett sådant projekt bli motarbetat av fundamentalister på båda sidor. Lyckligtvis är de flesta människor emellertid inte fundamentalister ens i Israel eller Palestina, utan eftersträvar bara ett liv i fred och frihet. Fundamentalism och extremism måste helt enkelt bekämpas
med sund religionskritik och humanistiska argument.

En annan av de viktigaste frågorna som måste besvaras för att en stat ska fungera är att besluta om en solid grundlag som likt den svenska garanterar alla människors lika värde. En stark majoritet ska aldrig kunna köra över en minoritet i viktiga, grundläggande frågor om mänskliga
rättigheter eller demokratiska fri och rättigheter. Yttrandefriheten och religionsfriheten måste vara stark. Staten vara sekulär utan bindningar till någon tro.

Att bilda en stat kommer inledningsvis att innebära stora uppoffringar från båda sidor och internationella åtaganden från omvärlden i form av utbildnings- och övervakningsinsatser. Men med basen i utbildning, rationellt tänkande och medkänsla, är en Israelisk-Palestinsk stat enligt min uppfattning kanske möjlig att uppnå, och dessutom den lösning som kommer medföra störst lycka och minst olycka för båda folken. Evig konflikt och väpnat våld kan inte rimligen vara det bästa för något av folken, utan medför bara mer lidande och mer hat.

Som en betydligt klokare person än jag en gång diktade: "You may say I'm a dreamer, But I'm not the only one, I hope someday you'll join us, and the world will live as one"
(John Lennon)

Michael Pålsson