FRÅN NELSON MANDELA TILL GRETA THUNBERG

15.11.2021

Det är något som stör med aktivister och deras envisa civila olydnad. Är det inte till och med direkt
odemokratiskt att bryta mot de lagar vi i demokratisk ordning beslutat ska gälla? Ska vi ens behöva tåla demonstrationer från Fridays for Future, Greta Thunberg och Extinction Rebellion?

Inför och under den pågående klimatkonferensen i Glasgow, Cop 26, har det bland annat rapporterats om risken för terrorbrott "Undergångsstämning i klimatfrågan ökar risken för terrorbrott" https://www.svt.se/nyheter/utrikes/utrikesbyran-do-for-klimatet-undergangsstamning-i-klimatfragan-okar-risken-for-terrorbrott? och att det skulle vara bättre att engagera sig i ett politiskt parti än att vara aktivist, "SSU-kritik mot Thunberg: Kommer aldrig räcka att bara ställa
krav" https://www.dn.se/sverige/ssu-kritik-mot-thunberg-kommer-aldrig-racka-att-bar-stalla-krav/

De flesta höstlovsresenärer hade knappt hunnit påbörja groggen i sitt plastglas och än mindre att med plastbestick börjat såga i den av flygvärdinnor serverade grishalsen med pommes frites, innan de första
rapporterna kom om märkliga aktioner på olika flygplatser runt om i landet, "Klimataktivister
gripna - försökte stoppa flygplan" https://www.svt.se/nyheter/inrikes/klimataktivister-forsokte-stoppa-flygplan

Jag kan absolut förstå höstlovsresenärernas irritation när de ska iväg på semester. Hade motsvarande sak hänt mig hade den framtränade stoikern i mig fått en prövning i att behålla lugnet.

Det jag däremot funderar över är hur media och politiker kan ägna så, enligt min uppfattning, oproportionerligt mycket utrymme avseende frågan om de så kallade klimataktivisternas påstått odemokratiska metoder i jämförelse med klimatkrisen i sig? Och var går gränsen för vad som är
odemokratiskt och aktivistiskt?

Jag är uppväxt i en småföretagarfamilj och är själv en typisk småföretagare med några få anställda. Därför kommer jag ihåg mina föräldrars och min egen upprördhet över Socialdemokraternas
socialistexperiment, löntagarfonderna, som på sikt skulle ha riskerat att vi i Sverige fått ett socialistiskt helvete som i exempelvis Venezuela. Som en sund motreaktion startades de så kallade 4 oktober-demonstrationerna som var en serie av årliga demonstrationer mot löntagarfonder i Sverige. Personligen tror jag att dessa demonstrationer var en av de största orsakerna till att Socialdemokraterna förlorade valet 1991 och att löntagarfonderna därefter avskaffades. Det finns knappast någon från högern som idag tycker att det var fel med 4 oktober-demonstrationerna, lika lite som det finns vänstermänniskor
som tycker det är fel att liberaler och socialdemokrater, med hjälp av folkliga protester, "aktivister", lyckades driva igenom allmän och lika rösträtt 1921.

I de styrandes ögon är alla som vill ha förändring och som vill påverka opinionen aktivister. Men vad som är lätt att glömma är att många av de rättigheter vi idag tar för självklara har kämpats fram av modiga - av
makten - så kallade "aktivister".

Professor Peter Singer konstaterar i sin epokgörande bok Practical Ethics att vi människor utvecklats för att fungera kortsiktigt för att överleva dag för dag, men att de flesta av oss inte har tillräcklig förmåga
att tänka abstrakt bortom tid och rum. Ingenstans kan det bli tydligare än i frågan om klimatet. Även om våra barn och barnbarn riskerar att få leva i ett bokstavligt talat hett helvete, kan vi ändå inte förmå oss till att förändra vår livsstil eftersom det skulle kräva att vi avstår från förmåner vi vant oss
vid.

Så heder åt de fredliga aktivisterna. Det är vi andra som borde skämmas.