FINNS DET NÅGON GRÄNS?

- Jag skulle kunna stå på Fifth Avenue och skjuta någon utan att förlora sympatisörer, sade Donald Trump, och formade handen till en pistol i luften och tryckte av.

Detta var 2016. Tiden har visat att han hade helt rätt. Det finns sannolikt ingen gräns för vad herr Trump skulle kunna göra utan att förlora en enda väljare.

Herr Trumps självsäkra uttalande fick mig dock att fundera över hur motsvarande uttalande hade tagits emot av svenska väljare.

Vad hade SD-Åkesson kunnat säga att han skulle göra eller kanske till och med verkställa utan att förlora sympatisörer? Putta ned ett ensamt flyktingbarn i vattnet från Öresundsbron? Förmodligen. Hade KD-Busch kunnat förneka Jesus och slå Moses stentavlor i skallen på en ensamkommande ung man från Afghanistan, utan att förlora en enda medlem i KD. Sannolikt. Kan M-Kristersson mot bättre vetande, utan att ens rodna av skam, hävda att han aldrig lovat en
förintelseöverlevare att inte samarbeta med SD. Ja. Förlorar han väljare på det?
Tydligen inte.

Väljarnas värderingar är uppenbarligen lika outgrundliga som valfri guds vägar.

Jag har många gånger argumenterat emot den så kallade identitetspolitiken och försvarat väljare från såväl SD som KD och M. Jag står för det. Ingenting i en diskussion kan bli bättre av att enkelt avfärda människors åsikter bara för att de råkar ha andra värderingar än de jag har eller för att de röstar på ett annat parti än jag. Att lyssna på varandra är grunden för alla civiliserade samtal.

Jag ska tillägga att jag dessutom haft givande diskussioner såväl i direkta samtal som via e-mail med SD-sympatisörer och M-väljare. Jag tycker nämligen inte alls att det är svårt att förstå oro för vare sig brottslighet, klaner, hederskultur, arbetslöshet, välfärd eller värderingar som skulle föra oss 300 år bakåt i tiden. Snarare skulle det för mig vara oerhört konstigt om inte vi alla vore oroliga för dessa företeelser. Det vi diskuterar är vilka medel som ska skydda oss från brottslighet, klaner, hederskultur, arbetslöshet, välfärd och mossiga värderingar. Är det totalstopp för flyktingar från världens mest utsatta länder och nedmontering av rättsstaten - eller kan vi bättre försöka integrera människor, verka förebyggande mot social misär och bevara
rättsstaten?

Jag ska erkänna att jag, liksom ganska många andra, var väl naiv före krisen 2015 och hade orealistiska förhoppningar att integration och anpassning till grundläggande svenska normer skulle gå betydligt snabbare än vad verkligheten utvisat. Jag förstod inte att människor som flydde hit inte omedelbart och med glädje skulle kasta av oket av oacceptabel kvinnosyn,
hederskultur etc. Men jag har lyssnat. Jag har förstått. Dels genom diskussioner med andra människor, dels genom att läsa om problemen från andra tidningar och media än de jag normalt läser. Alltså har jag ändrat åsikt och inser att vi inte kan ha större invandring än att vi hinner med att integrera de som kommer hit.

Det innebär inte att jag menar vi ska ha totalt flyktingstopp, sätta volymmål, utvisa människor till Afghanistan, men ändå att vi måste ha en nivå vi klarar av. Anständighet och verklighet i förening. Och med anständighet menar jag att vi måste ha en asylprövning värd namnet.

Problemet jag upplever är emellertid att även om jag lyssnar och kan ändra uppfattning, så märker jag inte samma beredvillighet att lyssna från mina motståndare. Påpekar jag att Ulf Kristersson faktiskt lovade Hédi Fried att inte samarbeta med SD, då får jag veta att jag brunsmetar. Anmärker jag att KD-Buschs förslag om att bygga fängelser i länder som begår brott mot mänskliga rättigheter inte synes vara ett förslag förankrat i den kristendom jag lärt känna, då får jag veta att jag är en simpel ateist som bara är ute efter att smutskasta KD-Busch. Och skulle jag drista mig till att påminna om SD;s nazistiska rötter, att en stor mängd företrädare gång efter annan avslöjas med rasistiska och nazistiska uttalanden på sociala medier, då får jag veta att jag bedriver identitetspolitik.

Nej. Jag bedriver inte identitetspolitik. Men lika väl som M, KD och SD kan kräva att bli lyssnade på måste väl jag kunna kräva samma sak tillbaka? Det är som att dessa partiers väljare är så fast förankrade i sina lag, att de helt enkelt inte går att påverka. Bokstavligen oavsett vad deras partiföreträdare säger eller gör. Inte ens de mest okänsliga, omänskliga, oanständiga och lögnaktiga kommentarer kan få dessa väljare att byta ståndpunkt. Partiföreträdare för SD,
M och KD kan tydligen inte ha fel i dessa väljares ögon. Det kan gälla invandring, klimatförändringar, oreglerad övervakning av människor, straff. Allt.

I dagarna har vi fått veta att en nämndeman från SD är häktad för grovt vapenbrott - detta som SD annars är så snabba att slå ner på för regeringens påstådda senfärdighet. Vare sig SD-Åkesson, KD-Busch eller M-Kristersson har reagerat. KD-Busch blir mer upprörd över menskonst än över politiker i samarbetspartier som är misstänkta för grova brott. En annan SD-man som arbetar på SD;s riksdagskansli umgås med nazister, skriver nazistiska hälsningar och talar nedsättande om färgade. Var är alla upprörda SD-väljare som påstår sig inte vara rasister som nu hoppar av partiet? Var är moderater och KD-företrädare som säger att nu får det vara nog? Alla påstår att SD inte är ett rasistiskt parti - men varför är då så många företrädare inte bara rasister utan till och med nazister och kriminella? Vad gör SD-Åkesson, M-Kristersson
och böneutropens bekämpare KD-Busch?

I Regeringsformens första kapitel, en våra vackra men alltför sköra grundlagar, slås bland annat fast att "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt" samt att "Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde".

Många människor tycks tro att dessa skrivningar betyder att allas åsikter har lika mycket värde. Det är därför till exempel SD-Jomshof satte på sig den bruna offerkoftan när Stram Kurs-Paludan inte fick tillstånd att bränna koranen. Det är därför väljare för M, KD och SD anser det odemokratiskt att inte samarbeta med SD.

Enligt min uppfattning stämmer det emellertid inte att alla åsikter och påståenden är lika mycket värda. Jag håller i och för sig med om att det är dumt att inte tala med och lyssna till alla partier i Sveriges riksdag. Men det behöver inte betyda vare sig att jag tycker deras åsikter är lika mycket värda eller att jag måste samarbeta med dem.

Exempelvis kan jag inte ta SD-politiker på allvar som tycker att det innebär en inskränkning av yttrandefriheten att inte få bränna koranen, samtidigt som de hävdar att Ungerns och Polens politik på området är något eftersträvansvärt. Att för egen del begära den yttrandefrihet man vill
inskränka för andra, är vare sig trovärdigt eller ärligt.

Eller alla dessa politiker, oftast KD, SD eller M, som trots överväldigande vetenskapliga belägg för människans påverkan på klimatet, mot allt förnuft ändå förnekar eller förringar allvaret av klimatförändringarna. För mig är detta cyniska, kortsiktiga och själviska människor som inte är vuxna att ta ansvar. Jag har lyssnat på och läst en mängd så kallade klimatskeptiker. Varje gång blir jag helt förundrad över hur så många människor ens kan ta dessa konspirationsteorier på allvar.

Ett annat område är straffrätten. Trots väldigt få vetenskapliga belägg för att brottsligheten skulle gå ner envisas politiker från höger till vänster att tjata om högre straff.

Så nej - alla åsikter och påståenden är faktiskt inte lika mycket värda hur gärna vissa än vill tro det. Världen är full av schamaner, astrologer, häxdoktorer, homeopater, rasister, nazister och andra lurendrejare. Deras åsikter betyder faktiskt ingenting för mig.

För att en politikers åsikter ska kunna tas på allvar måste han eller hon enligt min uppfattning hålla sig till vissa grundläggande debattregler:

1. Hålla sig till sanningen och vetenskapliga belägg när sådana finns.

2. Endast hävda det han eller hon själv tror på, det vill säga undvika populism.

3. Hålla sig till ämnet och svara på frågan.

4. Debattera konsekvent och inte säga emot sig själv.

5. Tänka långsiktigt.

6. Ha medkänsla.

7. Låta motståndaren tala färdigt.

Därför är det inte trovärdigt när SD-Åkesson påstår att han gjort allt för att städa bort rasismen i partiet när det löpande dyker upp nämndemän, politiker eller andra SD-medlemmar som avslöjas med nazistiska böjelser eller att ledande personer inom partiet, SD-Sjöstedt, med tyska
nazistkompisar skrattat åt när nazisterna sparkade på får och låtsades att de var judar. Det är inte ens trovärdigt att ha ordet "demokraterna" i partinamnet när partiledaren för detta parti sjunger med i sånger om hur Olof Palme mördades.

Men ändå har Sverigedemokraterna väljare. Liksom KD, vars partiledare ogenerat vill skicka dömda till fängelser i länder som löpande anklagas för tortyr. Var är Jesus?

Jag ställde inledningsvis en fråga - finns det någon gräns för hur långt politiker från framförallt SD, men på senare tid även KD och M, kan gå? Finns det någon bortre gräns som inte ens väljare från dessa tre partier kan tåla. Dessvärre tror jag inte längre det. Anständigheten hos dessa
tre partier synes död.

Michael Pålsson

Advokat