EN BLOCKERAD AMBULANS
Under sommaren har det inom klimatrörelsen skett en del aktiviteter som kraftigt ifrågasatts av både allmänhet och politiker. Den mest utskällda aktionen var blockaden den 29 augusti som utfördes av gruppen Återställ Våtmarker och som ledde till att en ambulans blev försenad. Men även om det där och då blev fel, hindrar det inte att fredlig civil olydnad spelat och spelar en stor roll för samhällsutvecklingen.
Givetvis var det olämpligt av Återställ Våtmarker att genomföra en aktion på en plats i anslutning till ett sjukhus. Det är inget som kan försvaras. Tvärtom. Jag utgår dock ifrån att de personer som utförde blockaden aldrig hade för avsikt att blockera utryckningsfordon. Att det ändå hände är minst sagt olyckligt. Jag får hoppas att de inblandade lärt sig något.
Å andra sidan måste vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det finns väl en anledning till att aktionerna genomförs? Vi människor har av evolutionen utformats till sociala varelser som trivs bäst i grupp. Ingen vill bli utstött ur gruppen. Jag har därför svårt att tro att någon människa tycker om att blockera vägar eller infarter till fabriker och därigenom utsätta sig för hot och hat, riskera våld, böter, häktning och kanske till och med fängelse. Rimligen krävs det därför väldigt mycket innan människor frivilligt deltar i aktioner av civil olydnad. En befogad hypotes är därför att de som väl tar steget att delta i civila olydnadsaktioner gör det för att de känner att de måste.
En del människor och politiker kallar fredliga civila olydnadsaktioner för odemokratiska. Det är enligt min uppfattning en grov missuppfattning av vad civil olydnad innebär och vad fredlig civil olydnad faktiskt uppnått för att göra världen bättre. Den amerikanska medborgarrörelsen är ett exempel, Indiens frigörelse från kolonialväldet ett annat, ANC och protesterna mot apartheid ett tredje. Få levande människor tycker att den utvecklingen var fel, till och med trots att ingen av de nämnda rörelserna ens var helt igenom fredliga.
För var och en som studerat civil olydnad mer än ytligt är det också tydligt att fredlig civil olydnad många gånger varit framgångsrikt och dessutom gjort världen bättre. I själva verket kan fredlig civil olydnad vitalisera demokratin och tvinga politiker att agera i svåra frågor.
Som liberal menar jag att det är ett direkt hot mot den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten att på olika sätt försöka begränsa civil olydnad. Om det nu är så att klimataktivisterna, inkluderat alla världens experter på området, har fel om klimatkrisen då måste dessa i så fall överbevisas om att det inte finns någon klimatkris. När, som vissa högerpolitiker föreslår, klimataktivisterna istället ska "direkthäktas" (vad det nu innebär?) och att straffen ska höjas för fredliga klimataktivister, då försöker dessa politiker i själva verket att tysta en orolig opinion istället för att ta dialogen. Det, om något, vore odemokratiskt och i strid med en liberal demokrati.
Därför är det en starkt oroande tendens att svensk polis den senaste tiden vidtagit allt hårdare metoder vid civil olydnads-aktioner såsom att beslagta utrustning från journalist och filmare, omhänderta journalist, gripa finländska aktivister på Gotland som vid tillfället för gripandet inte gjort något olagligt, mängder av anhållanden i samband med aktioner med Återställ Våtmarker.
Ska vi tysta människor som är allvarligt oroade för framtiden genom repression? Eller ska vi svara på deras oro genom att vidta adekvata åtgärder för att motverka en klimatkatastrof? Skjuta budbäraren.
För mig är svaret enkelt. Den fria, liberala, demokratin med fri åsiktsbildning och yttrandefrihet måste försvaras. Svaret borde vara lika självklart för våra politiker.