DEMOKRATINS FÖRBANNELSE

"Stoppa den miljö hajpen 4x4 er hur bra som helst. Folk skal själva välja. Om det så er diesel, bensin el. V6 V8 mm. Er trät på demokratur."

Detta citat hittades för ett par veckor sedan i kommentarsfältet på en artikel om elbilar. Den intellektuella giganten till författare av kommentaren förstår sannolikt inte själv med vilken briljans hen på fyra korta meningar lyckas beskriva både demokratins dilemma och förbannelse.

Samtidigt som författaren anser att ingen minsann ska få ha åsikter om vilken bil hen väljer, är vederbörande - som det får förstås - trött på demokratin. Författaren verkar över huvud taget inte reflektera över att om det blir diktatur, då kommer hen verkligen inte att få välja. Att vederbörande
dessutom anser att klimatkrisen är en "hajp" visar att personen ifråga heller inte har någon som helst tilltro till vetenskap.

Citatet visar också i all sin enkelhet på den myt som många särskilt på högerkanten tycks tro på, nämligen att folket är förtryckt av en politisk elit. En myt som gärna byggs på av den keps-prydde SD-Åkesson och party-Busch (oaktat att båda dessa mer än de flesta ingår i den politiska så
kallade eliten). Men, tycks högerfolket reflektera, om demokratin avskaffas eller om vi åtminstone får en auktoritär ledare som SD-Åkesson eller KD-Busch, då ska vi alla plötsligt få lov att göra som vi själva vill.

Halleluja. Den intellektuella skärpan i resonemanget skär runt som en smörkniv i bubbelgum.

En personlig reflektion är att om författaren till citatet är representativ för det svenska folk SD brukar hänvisa till, då är det förståeligt att SD-Sjöstedt häromveckan ville ta hit flyktingar av mer
intellektuellt högtstående karaktär. Uppenbarligen behöver svenska folket nämligen i så fall en rejäl injektion till genbanken. Vargstammen tycks mer livskraftig än folket. Mycket kan nämligen sägas om SD-Åkessons nätkrigare, men särskilt genomtänkta och reflekterande synes de inte vara. Och detta gäng vill M-Kristersson och KD-Busch liera sig med för att vinna val. Stackars oss alla.

Den fria, liberala, demokratins dilemma är att vem som helst får uttrycka vad som helst så länge det inte är direkt kriminellt. Därför är vi i Sverige fria att torgföra i stort sett vilka tokiga och obehagliga idéer som helst. Exempelvis att klimatkrisen skulle vara en
bluff skapad av den kinesiska regimen, att diktatur är bättre än demokrati, att
Förintelsen är påhittad av judarna, att Hitler var en bra men otursförföljd ledare
som skapade arbete år folket, att George Soros är en farlig man som vill att
Europa ska drabbas av massinvandring från muslimer, att Putin är en demokrat, att
jorden är platt. Endast fantasin sätter gränser för vad som kan torgföras.

Dessutom kan alla mer eller mindre märkliga och obehagliga åsikter spridas över världen inom loppet av en sekund via sociala medier.

Problemet med de som för fram idéer om diktatur och andra auktoritära styrelseskick, är att de tydligen inte själva förstår att i en diktatur är det slut på valfriheten en gång för alla. Sak
samma gäller för länder som visserligen på pappret är demokratier men som egentligen är auktoritära regimer, Ryssland, Ungern, Polen m fl. Folket har en gång röstat fram Putin, Orbán och i Polen "Lag och rättvisa". Att rösta bort dem nu torde emellertid bli svårt, för att inte säga omöjligt. Starkare grundlagar än så hade uppenbarligen inte dessa länder.

Men även den svenska demokratins förbannelse ligger i att den ganska enkelt kan avskaffa sig självt. Två riksdagsbeslut med mellanliggande val så är demokratin borta. Bokstavligen och i verkligheten. På mindre än ett år skulle i värsta fall vår demokrati kunna vara ett minne blott. Därefter är det försent när eftertankens kranka blekhet gör sig påmind. Och låt oss vara ärliga. Bara för att en majoritet kan lyckas trumfa igenom något i ett eller två val, så behöver det inte vara rätt. Se på Ryssland, Ungern och Polen. Se på USA.

Många på vänsterkanten i Sverige hånar gärna USA och det amerikanska folkets vurmande om grundlagen. Men kanske skulle vi istället ägna oss åt lite självkritik och ångest över hur lätt det vore att avskaffa den svenska demokratin? Vet alla att i Sverige är demokratins
slut i värsta fall bara några månader bort? I regeringsformens 8 kapitel, 14 § anges att "Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Det ska dessutom gå minst nio månader mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet, om inte konstitutionsutskottet beslutar om undantag."

Jag upprepar. Svensk demokrati kan avskaffas på några månader utan att det ens krävs en kvalificerad majoritet för detta.

Så här i Nobeltider vill jag ta tillfället i akt att avsluta med en liten dikt;

Jan
och hans vänner gillade att välja, men de gillade inte demokratur. När Jan och
hans vänner på valdagen tänkte, hade de lite otur. Numera bor Jan utan vänner i
en trist men stenhård diktatur.

Michael Pålsson

Advokat