DE NYA OCH OFRIA RADIKALERNA
En populär myt som odlas såväl av media som av partierna själva, är att det i Sverige skulle finnas ett nytt nationalkonservativt block bestående av SD, KD och M. Att de är nationalister med förakt för globaliseringens enorma kraft att förverkliga Adam Smiths idéer om frihandel och specialisering är förvisso tydligt när exempelvis illiberale SD-Åkesson förfasas över mångkultur och M-Bali föraktfullt kallar oss utanför blocket för "globalister". Att globalismen medfört ett enormt välståndslyft för hela världen synes nu ifrågasättas av dessa partier.
Att de tre partierna är ett block stämmer också, vilket exempelvis manifesteras då KD-Busch och SD-Åkesson likt Lady och Lufsen äter köttbullar tillsammans, eller när M-Kristersson glömmer sitt löfte till Hédi Fried att aldrig samarbeta med SD.
Men konservativa - det är de tre partierna knappast. SD har aldrig varit konservativt och såväl KD som M har sedan flera år slängt sin konservatism över bord.
Enligt Wikipedia kommer konservatism av latinets conservare, det vill säga bevara. Konservatismen betonar politisk ordning, kontinuitet, stabilitet och en allmän vilja att bevara status quo. Kort sagt, att vara konservativ innebär att man betonar hållbarhet och stabilitet. Låt oss då titta närmare på dessa förment konservativa partier.
Det torde numera vara tämligen tydligt för de flesta av oss att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan å ena sidan mänsklig aktivitet, den höga koldioxidhalten och den allt högre globala temperaturen. Jordens temperatur ökar på ett dramatiskt sätt som sätter våra nu levande barns framtid på spel, för att inte tala om generationerna därefter. Eftersom det ligger i
den konservativa ådran att bevara sakers tillstånd, torde det därför ligga i varje konservativ politikers DNA att göra allt för att motverka klimatförändringarna.
Istället hör vi SD-Åkesson föraktfullt tala om "väder", M-Beckman förneka klimatförändringarna och håna Greta Thunberg medan KD-Skyttedal i ett av hennes många mindre eftertänksamma uttalanden istället uppmanar oss att öka flygandet. De frågor det nya blocket istället kan enas om rörande klimatpolitiken tycks vara att flygskatt är förkastligt, kärnkraft är bra, Arlanda ska byggas ut, snabbtåg är dyrt och att alla som vill vidta åtgärder
mot klimatförändringarna är alarmister.
Detta förhållningssätt till klimatförändringarna kan svårligen betraktas som konservativt. Istället torde det vara extremt radikalt att med öppna ögon köra världen rakt in i en klimatkris som kommer medföra helt förändrade livsbetingelser för framtida generationer, stora flyktingströmmar och risk för att Strandvägen i Stockholm förvandlas till ny hamnbassäng för
Finlandsfärjorna. Och vad menar M-Beckman är fel med Greta Thunbergs budskap
att lyssna på vetenskapen? Ska vi istället lyssna på medicinmän eller göra
regndansen eller isdansen beroende på vad som behövs?
Vi har sedan 1700-talet haft självständiga ämbetsverk och frivilligt avstått från ministerstyre. Politiker har lyssnat på sina ämbetsmän och experter. Detta synsätt tycks nu förkastas av det nya blocket. SD-Åkesson hånar regeringen för att den lyssnar på sin expertmyndighet och kräver Anders Tegnells avgång (sic). Vad menar SD-Åkesson egentligen? Skulle regeringen istället
lyssna på homeopater och schamaner eller möjligen idka traditionell kinesisk "läkekonst"? M-Kristersson nickar vuxet och menar att regeringen måste ta ansvar. För egen del trodde jag att det var just det regeringen gör när den lyssnar på experter. Inte heller detta brott mot en 300-årig tradition av respekt för självständiga ämbetsverk synes särskilt konservativt. Snarare
radikalt.
Ofta hävdas att också att konservativa politiker betonar kärnfamiljens betydelse. Men hur hänger det ihop med att det nya blocket vill strypa möjligheterna till familjeåterförening? En sådan inställning synes vare sig särskilt kristen eller konservativ.
Det finns ytterligare en mängd exempel såsom att SD ifrågasätter yttrandefriheten för journalister, offentlighetsprincipen, asylrätten med mera. Allt grundlagsskyddat. Att ifrågasätta väsentliga delar av våra grundlagar kan knappast anses som konservativt, snarare ett extremt
radikalt systemskifte. Samhällsomstörtande rent utav.
Mot angiven bakgrund kan jag personligen tycka att ett bättre samlingsnamn för det nya politiska blocket skulle vara "Det nationalradikala blocket". Detta epitet skulle nämligen betydligt bättre beskriva verkligheten.
Michael Pålsson
Advokat