Långsiktighet, rättssäkerhet och eftertänksamhet är som bekant inte direkt på modet för våra nuvarande folkvalda. Inte heller personlig integritet tycks numera vara något som behöver övervägas då politikerna föreslår nya lagar. Istället synes de flesta politikers nya måtto vara att först slå hårt med batongen och därefter kanske, möjligen och eventuellt se vad som händer. Problemet med taktiken är att om något går fel kan det vara svårt att efteråt rätta till misstaget. Vissa hårda batongslag ångras inte förrän det är för sent. Som det där med kamerabevakning.

Knappt hade den nya Kamerabevakningslagen trätt ikraft den 1 augusti 2018 innan representanter för de flesta riksdagspartier, inkluderat självutnämnda liberaler, krävde ännu större möjligheter för polisen till kamerabevakning utan att polisen skulle behöva föregående tillstånd. Ingen ska längre övervaka övervakaren.

Bara 17 månader efter att den nya Kamerabevakningslagen (2018:1200) trätt i kraft, infördes följaktligen vid årsskiftet ändringar som innebär ännu större möjligheter för bland annat polisen att utan föregående tillstånd från Datainspektionen bedriva kamerabevakning.

För egen del är jag kluven till utvecklingen, dels av rädsla för vad vetskapen om ständig övervakning gör med oss människor, men också för risken att myndigheterna missbrukar sin makt när de får möjlighet att ständig övervaka medborgarna. Å andra sidan kan också jag förstå att om ökad kamerabevakning kan förhindra brott, så är det givetvis ett stort värde i att polisen ska kunna bedriva kamerabevakning.

Sedan flera år har vi fått lära oss att leva med kameror i offentliga miljöer såsom köpcentrum, parkeringshus, hastighetskameror med mera. Och det är inte bara i Sverige, utan länder som Storbritannien USA och inte minst Kina har en än mer utvecklad kamerabevakning.

Såvitt jag kan förstå finns i huvudsak tre allmänt åberopade motiv för kamerabevakning nämligen dels att verka preventivt och alltså förhindra att brott över huvud taget begås, dels att öka uppklarningen av brott, dels att få människor att känna större trygghet. Utan att i och för sig ha sett några säkra belägg för att kamerabevakning generellt har dessa positiva effekter, måste jag ändå medge att alla tre argumenten tycks ha fog för sig.

Å andra sidan innebär en dramatiskt ökad bevakning genom kameror, telefon- och dataavlyssning med mera, att vi får ett slags omvänd bevisbörda där den som vägrar utsätta sig för bevakningen, hur oskyldig denne än är, ska bevisa sin oskuld istället för att det är åklagaren som ska bevisa att ett brott har begåtts. Det finns också ett problem med ett samhälle där inget spontant kan ske och där människor riskerar formas till ett slags förutsägbara zombies. Var ska innovativa lösningar ske om vi alla alltid är rädda för att göra fel och därmed bli straffade av myndigheterna? Vem vågar då gå utanför ramarna och göra något nytt och vågat?

Einstein påstås ha sagt något i stil med att endast en idiot "gör exakt samma sak flera gånger och väntar sig ett annat resultat." För mig innebär Einsteins ord en hyllning till att våga tänka utanför ramarna, ibland också utanför rådande normer. Men vem vågar göra något i strid mot normerna, om än aldrig så harmlöst, om hon vet att hon står under ständig bevakning och riskerar att straffas? Jag menar att risken med ett övervakningssamhälle är att mänsklig utveckling stelnar i murar av regler. Hur ska vi då kunna lösa världens energiproblem? På vilket sätt ska vi då lösa klimatkrisen? Fortsätter vi som nu är vi uppenbarligen alla den idiot Einstein talade om.

Ett annat problem med att ta bort kravet på föregående tillstånd för polisen från Datainspektionen och låta polisen själv bestämma om den följer reglerna, är att det blir oerhört svårt att övervaka att polisen inte missbrukar sin nya frihet att kamerabevaka utan föregående tillstånd. Även om jag generellt sätt har förtroende för polisen är jag inte så naiv att jag tror att ingen polis skulle frestas att använda sitt nya vapen lite väl vidlyftigt. Och även om jag generellt tror de flesta politiker är demokrater, är jag inte naiv nog att tro att vissa av dem - om de kom till makten - skulle använda polisens möjligheter att bevaka människor för egna syften.

Det finns alltså enligt mitt synsätt både för- och nackdelar med kamerabevakning, där det allra största problemet enligt min mening är när man släpper vissa myndigheter fria att sätta upp kameror och drönare utan föregående tillstånd. Förvisso måste polisen ha möjlighet att använda ny teknik i kampen mot brottsligheten - men det får inte ske på bekostnad av rättssäkerhet och rimligt integritetsskydd för medborgarna.

Michael Pålsson

Advokat