ATT STRYPA EN DEMOKRATI

Låt mig inleda med att berömma hur den svenska regeringen hanterat rådande corona-kris. Lugnt, metodiskt, lyssnat på experter, i möjligaste mån försökt hålla samhället och ekonomin igång. Inga populistiska utspel eller drakoniska straff för den som råkar befinna sig ute på fel plats vid fel tidpunkt. Vårt tillitsbaserade samhälle, med dess nu blottlagda brister i form av bland annat bristande beredskapslager, har ändå så här långt fungerat bra. Tills fredagen den 3 april 2020.

På fredagseftermiddagen kunde man läsa om rykten att regeringen skulle försöka få till stånd en lag som skulle göra det möjligt för regeringen att runda riksdagen och fatta beslut om förordningar utan att riksdagen skulle vara med och besluta.

Under lördagen intensifierades ryktena och i media kunde man läsa om olika spekulationer rörande vad den nya lagen skulle innehålla - liksom att förslaget påstods ha ändrats efter kritik från framför allt Moderaterna och Vänsterpartiet. Övriga partiers demokratiska reflexer synes ha varit totalt bedövade frånsett Åkesson som applåderade förslaget. På söndagen publicerades första gången lagförslaget i en lagrådsremiss som ger remissinstanserna 24 timmar på sig att kommentera propositionen.

Enligt förslaget ska det i smittskyddslagen (2004:168) införas två nya paragrafer, 9 kap. 6 a och 6 b §§. I 6a§ anges bland annat följande:

"Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om 1. förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, om det av smittskyddsskäl behövs för att hantera spridning av det virus som orsakar covid-19". Längre ner i samma paragraf anges att" Beslut enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av första stycket 1 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen".

I 6b§ anges att "Föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 a § ska snarast underställas riksdagens prövning."

Lagen föreslås träda i kraft den 18 april 2020.

Förvisso kan en regering under vissa extrema omständigheter behöva fatta snabba, och för medborgarna mycket obekväma beslut. Därför hade vi under andra världskriget en samlingsregering. Däremot hade vi inte en lika ingripande lagstiftning med vittgående maktbefogenheter för en minoritetsregering. Menar regeringen att andra världskriget var mindre allvarligt än corona-pandemin?

Min uppfattning är att lagförslaget är sällsynt dåligt och vittnar om en aningslöshet om demokratins sårbarhet hos såväl regeringspartierna som hos de partier som likt menlösa nickedockor instämmer i förslaget.

För det första är det utslag av härskarteknik att sent en fredag innan påskveckan skicka röksignaler om en ny, illa genomtänkt och tillfällig lag som ger regeringen extrema maktbefogenheter. Detta är en teknik som i alla tider använts av självsvåldiga härskare, det vill säga att när befolkningen är upptagen av annat meddela obehagliga beslut som på det sättet smidigt kan genomföras utan ordentlig opposition och debatt.

För det andra är stress ett mycket dåligt sällskap när svåra beslut ska tas. Att på en söndag skicka ut ett för medborgarna närmast extremt lagförslag som bara ger remissinstanserna några timmar på sig att reagera, är närmast demokratifientligt och inte värdigt en regering i en fri demokrati.

För det tredje måste var och en inse att även om många av oss, i vart fall fram tills nu, haft ett grundmurat förtroende för de demokratiska reflexerna hos regeringspartierna så skapar den nya lagen ett prejudikat för även för framtida regeringar. Vilken ursäkt behöver exempelvis en framtida nationalkonservativ regering för att med extremt kort varsel lagstifta om än mer ingripande maktbefogenheter för regeringen. Gängkriminalitet? En årlig influensa? Låt mig påminna om att gamla och sjuka dör varje år i influensa. Risken att dö ökar med stigande ålder och har alltid gjort. Men det hade knappast hindrat till exempel SD från att införa ingripande maktbefogenheter. SD:s föregångsland är Ungern och Ungern är numera, under förespegling av att corona-pandemin kräver snabba beslut, en diktatur på obestämd framtid.

Förvisso kan den sansade påpeka att lagen innehåller en bestämmelse om att föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol om det behövs för att tillgodose rätten till domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter enligt europakonventionen. Men då påminner jag om att en svensk regeringen ännu så länge med ganska enkla medel kan ändra sammansättningen av domare och på det sättet få regeringslojala domare att pröva besluten.

Men riksdagen ska ju i efterhand godkänna regeringens föreskrifter - det är väl ändå en garanti för att demokratin inte åsidosätts? Då ska påpekas för det första att om regeringen skulle vara en majoritetsregering så lär den kontrollen mest vara en chimär, och för det andra att det i lagförslaget inte anges någon bortre gräns för när föreskrifterna ska underställas riksdagens prövning. Ordet "snarast" kan betyda vad som helst i en postdemokratisk värld översvämmad av fake news. Den föreslagna lagen innebär att människors frihet i det närmaste totalt kan inskränkas. Att fatta sådana beslut någon annanstans än i Sveriges riksdag är odemokratiskt.

Att bygga Rom gick inte på en dag. Men att föreslå en lag som i vissa avseenden raserar demokratin, kan tydligen göras på några timmar.

För egen del hoppas jag nu att regeringen och de partier som bekänner sig till den fria demokratin ser till att lagförslaget snarast förpassas till historiens sophög av vidrigt dåliga förslag. I annat fall kan bara konstateras att den svenska aningslösheten om demokratins sårbarhet är avgrundslös.

Michael Pålsson

Advokat