FÖRINTELSEN

Jimmie Åkesson är inte Adolf Hitler och Ulf Kristersson är inte Franz von Papen. Sverige är inte mellankrigstidens Weimarrepublik. Att jämföra dagens Sverige med dåtidens Tyskland är helt enkelt inte relevant. Men den som konsekvent vägrar att se och erkänna vår historia kan heller inte lära sig något från historien och löper därför stor risk att göra liknande misstag igen.

För några år sedan besökte jag och min familj Auschwitz I (koncentrationsläger) och Auschwitz II-Birkenau (koncentrations- och förintelseläger). Jag och min fru kände att det var vårt ansvar som föräldrar att visa detta för våra barn som en mental
vaccination mot judehat, främlingsfientlighet och totalitära krafter. Det jag
emellertid inte hade räknat med var konsekvenserna för mig själv.

Sedan besöket har jag nämligen kommit på mig själv med att bokstavligen varje dag finna mig försjunken i tankar om hur Förintelsen kunde ske och människors ondska. Jag känner varje dag ett fjärilsfladder av oro i magtrakten för att totalitära krafter åter breder ut sig.

En annan konsekvens av mitt besök är att jag på Twitter följer kontot Auschwitz Memorial som flera gånger om dagen lägger ut namn och bild på människor som mördades i Auschwitz II-Birkenau. Där kan man bland annat läsa om den franska judiska flickan Rosa Lisoprawski som 1933 föddes i Paris men som 1944 mördades av nazisterna i Auschwitz, eller om den holländska, judiska flickan Elisabeth da Costa da Fonseca som föddes i Amsterdam men som 1942 deporterades till Auschwitz och mördades i gaskammaren, eller den ungerska pojken István Politzer som föddes 1935 men mördades av nazisterna i Auschwitz 1944.

1930 hade nazisterna stor framgång i det tyska valet, men var ännu inte största parti. Min gissning är att få tyska väljare då ens hade kunnat gissa att något som Förintelsen ens var möjligt. Inte ens 1933 när Rosa Lisoprawski föddes kunde hennes föräldrar troligen ens föreställa sig att något som Förintelsen skulle kunna ske i grannlandet Tyskland.

Jag menar inte att SD som parti är nazistiskt. Absolut inte. Men endast en blind och döv person kan låta bli att se den bruna sörjan som finns under den sminkande och polerade ytan. Det är ingen tillfällighet att dess företrädare gång efter annan avslöjas med att uttrycka åsikter som mycket väl skulle passa in i 1930-talets Tyskland. Uttryck som "parasiter" om asylsökande, "satans jävla aphelveten" om färgade personer förekommer högt upp i SD;s ledande skikt. Till och med ledande företrädare som skrattar åt nazister som sparkar på får som de liknar vid judar.

Många debattörer på högerkanten menar att de påpekanden som jag och många andra gör om SD är så kallad brunsmetning och polarisering. Men att påpeka sanningen kan aldrig vara brunsmetning och polarisering. Snarare borde det vara en ögonöppnare för de som trots allt menar sig stå för en liberal demokrati. Jag har ibland fått höra att det inte skulle vara liberalt att vägra prata med vissa människor på grund av deras värderingar, och så kan det vara. Men det är en sak att försöka tala med alla, en annan att aktivt söka stöd hos auktoritära krafter.

Vem kunde tro att den tidigare liberale Viktor Orbán på bara några år skulle kunna förvandla Ungern till ett land som knappast ens längre kan aspirera på att få kalla sig en fri demokrati? Vem kunde 2016 ens föreställa sig att ledande, tidigare respekterade politiker i det amerikanska republikanska partiet likt fega syltryggar skulle böja sig för en president med perverst auktoritära böjelser? Vem kunde 2016 tro att företrädare för ett av de största svenska riksdagspartierna 2020, till och med efter stormningen av Kapitolium, fortfarande skulle stötta samme president trots hans uppenbara lögner och antidemokratiska handlingar?

Vem kunde 2018 tro att Ulf Kristersson, företrädare för det största svenska oppositionspartiet, skulle försvara samarbete med SD och förneka ett löfte till förintelseöverlevaren Hédi Fried att inte samarbeta med SD?

Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jag önskar att alla människor tar en stund, det räcker med ett par minuter, för att reflektera över hur fort det kan gå när ondskan får grepp om människorna. På bara några få år kan vi, om vi vill, förvandla Sverige till ett totalitärt helvete. Eller så kan vi stå emot.

Jimmie Åkesson är inte Adolf Hitler och Ulf Kristersson är inte Franz von Papen. Men att vägra lära sig av historien och paralleller i vår omvärld är inte bara naivt. Det är både dumt och oansvarigt.