AYATOLLAN, PÅVEN OCH JAG

Finns det över huvud taget något samhällsproblem som inte kan lösas med hårdare tag? Med tanke på nuvarande politiska diskussioner på kriminalpolitikens och asylrättens områden synes frågan högst befogad. De grundläggande orsakerna till varför människor alls begår brott och varför människor flyr i livsfarliga båtar över Medelhavet måste rimligen redan vara
åtgärdade på plats eftersom all kraft istället läggs på hårdare tag.

Enligt det senaste regeringsförslaget inom kriminalpolitikens område ska den så kallade straffrabatten försvinna för människor mellan 18-20 år. Såvitt jag kan förstå görs inga undantag ens för tidigare ostraffade personer. Blir förslaget lag skulle det innebära att en 18-åring kan dömas till lagens (ännu så länge) strängaste straff, nämligen livstid. För en 18-åring.

Regeringsförslaget bryter mot en lång tradition där vi fram tills nu ansett att unga inte på samma sätt som vuxna kan inse konsekvenserna av sitt handlande. Så långt jag känner till stämmer detta antagande dessutom med den forskning som bedrivs på området. Hjärnan tycks nämligen inte vara fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern.

Omedelbart efter regeringens offentliggörande av förslaget invände emellertid moderaternas egen batongromantiker, Johan Forssell, att förslaget är för vekt. "Mellanmjölk", kallade han det.

För egen del var Forsells ord nästan som att höra ett eko av Bill och Bull från Gösta Knutssons klassiska barnbokserie Pelle Svanslös.

- Hårt, sade Bill (Morgan Johansson).

- Hårdare, sade Bull (Johan Forsell).

En annan politiker (SD-Åkesson) har framfört att nuvarande kriminalpolitik präglas av något han kallar för "saft och bulle-mentalitet" vilket, som det får förstås, innebär att kriminalpolitiken innehåller för mycket medkänsla med brottslingen. Andra politiker menar att
fattigdom aldrig kan vara en ursäkt för kriminalitet (KD-Busch). Beträffande V
synes detta parti tvärtom mena att vi måste söka orsakerna till kriminaliteten
i bakomliggande problem såsom fattigdom och dåliga uppväxtförhållanden. Utom
gällande sexualbrott. I de fallen är tydligen högre straff fortfarande verksamt
även för V.

För ett par veckor sedan påstod jag att jag inte är så säker på att Alexander Bards
kritik mot Black Lives Matters-rörelsen bottnade i rasism, utan istället på en
extrem tro på människans fria vilja. Som jag uppfattar det måste
regeringsförslaget om möjliga livstidsstraff för tonåringar bottna i samma
extrema tro på människans fria vilja. Justitieminister Johansson tycks mena att
oavsett vilka omständigheter du är uppväxt under så har du alltid ett val att
göra rätt och kan därför straffas när du gör fel.

Med fri vilja menas vanligtvis möjligheten för människan att själv fritt välja bland
flera olika möjliga handlingsalternativ i varje godtyckligt ögonblick -
oberoende av faktorer utanför personens kontroll. Tron på människans
fria vilja är exempelvis för kristna en helt central idé. Människan kan välja
att vara god eller ond. Varje människa har alltid ett val. Såväl Alexander Bard
som Morgan Johansson tycks sålunda, liksom den kristne guden, anse att så är
fallet. Därför kan en framgångsrik orkesterledare påstå att skälet till att
inte alla andra också är framgångsrika orkesterledare beror på att inte alla
andra ville. Hade de mindre framgångsrika bara velat bli medlem i en
framgångsrik orkester så hade de såklart kunnat det. Samma sak borde då för
övrigt gälla alla de barn och ungdomar som nyssnämnde orkesterledare genom åren
hånat i tv-programmet Idol. Barnen och ungdomarna var värda allt hån eftersom
de helt enkelt inte ville sjunga och spela bättre.

Justitieminister Johansson resonerar förmodligen på ett liknande sätt. Rimligen utgår han nämligen från att alla andra som velat bli justitieminister också hade kunnat bli justitieminister.
Bara de haft den rätta viljan. Likt en påve från Lund kan han stolt klappa sig själv på ryggen för att han, till skillnad från oss andra, hade den rätta viljan.

Även vi andra rimligt lyckade individer som lyckats hitta en försörjning och ett drägligt liv, kan då glädja oss åt att vi gjort rätta val i livet. Till skillnad från de arbetslösa, de kriminella,
missbrukarna, de lata, de prostituerade, de sjuka och de fattiga som uppenbarligen inte velat ha det bra. Fy fan vad vi är bra och fy fan vad de andra med sina fria viljor valde fel.

Men stämmer detta verkligen? Är vi själva författarna till våra egna liv? Tillåt
mig tvivla.

För det första förutsätter resonemanget att du skulle välja dina egna föräldrar, i
vilket land du växer upp och i vilken världsdel du ska födas i. Detta i sin tur
förutsätter att det finns små spermiesjälar och äggsjälar som i lugn och ro
väljer föräldrar. Tror man på detta då är det såklart stor skicklighet hos de
spermiesjälar och äggsjälar som valde rätt föräldrar, medan de barn som föds i
exempelvis Jemen av egen fri vilja måste velat födas in i svält, krig och
allmän misär. Samma sak om du föds vit, svart, röd eller gul. Ren skicklighet. En
sådan tro på den fria viljan förutsätter en dualistisk syn på människan, det
vill säga att det finns en själ eller liknande som är skild från människan och
väljer åt dig i noga övervägda beslut.

För de av oss som finner ovanstående resonemang något långsökt, återstår bara att
konstatera att de föräldrar vi har, det land och den världsdel vi föds i och så
vidare, inte kan bero på annat än ren tur om du är född i exempelvis Sverige, i
jämförelse med ren otur om du föds i Jemen. Det ligger ingen som helst fri
vilja bakom detta.

Det behöver ju i och för sig inte utesluta fri vilja efter födseln. Tillåt mig
emellertid att tvivla också på detta. En helt fri vilja förutsätter ju nämligen
att människan inte är möjlig att påverka i bättre eller sämre riktning. Skulle
uppfostran alltså inte ha betydelse? Och varför har vi över huvud taget
skolplikt? Kan vi inte lära människor saker som inte vill ta emot kunskap
något, då är idén med skolplikt meningslös. Endast de barn som vill gå i skolan
och lära sig saker borde i så fall gå i skolan.

Samma sak med uppväxtmiljön i övrigt. Tror vi att det är betydelselöst hur människor
växer upp? I så fall borde genast all forskning om sambandet mellan
socioekonomiska faktorer och senare livsförhållanden upphöra. Den enskilda
människans framgång eller misär beror helt och hållet på att människor av fri
vilja blivit framgångsrika eller valt att leva i misär. I så fall är det inte
svårt att motivera straff. De som frivilligt blir rånare, mördare, pedofiler och
så vidare har själva valt det. Samma sak med arbetslösa, sjuka, flyktingar etc.
Fri vilja.

Då finns de heller ingen anledning att ha vårdande insatser inom kriminalvården,
som för övrigt borde byta namn till Verket för förvaring av kriminella element.
Går kriminella människor inte att påverka borde det räcka att förvara dem.
Varför lägga resurser på vård och omställning tillbaka till samhället efter
frigivning? Vårdande insatser blir då blott meningslösa saft- och
bulle-åtgärder som SD-Åkesson sannolikt hade uttryckt det. Eller vekt och
mellanmjölk som troligen M-Forssell hade sagt.

Hela resonemanget om fri vilja tycks bygga på att det inuti varje individ finns en
liten tänkare som författar våra liv och som inte är möjlig att påverka. Dessutom
förutsätter det att varje människa vid varje godtyckligt tillfälle känner till
samtliga andra handlingsalternativ. Det konstiga är i så fall att den lille
tänkaren så ofta gör att det hoppar grodor ur munnen på vissa, särskilt på
fest. Och att den lille tänkaren så ofta gör att vi begår misstag. Om alla har
en egen liten tänkare borde misstag över huvud taget inte vara möjliga.

För egen del kan jag finna resonemanget om att alla har en fri vilja väldigt
bekvämt. Jag har själv genom fri vilja lyckats skaffa mig ett drägligt liv, medan
de misslyckade rakt igenom är dumskallar som valt fel väg.

Dessvärre för mig själv finner jag det helt omöjligt att tro på människans fria vilja.
Jag, liksom bland annat filosoferna Sam Harris, Torbjörn Tännsjö och Lars
Bergström och många fler, ifrågasätter om det finns någon fri vilja egentlig
mening. Är vi inte alla produkter av våra omständigheter? Gener,
uppväxtförhållanden och rena tillfälligheter?

Eftersom jag personligen tvivlar på människans fria vilja, gör detta mig ödmjuk inför
varför just jag fick möjligheten att bli laglydig advokat, lyckligt gift med
fru, och med friska barn. Det innebär också att jag tror att människor går att
påverka att i olika riktningar.

Ett annat sätt att se på människor är det som synes förespråkas av SD och dess
ledare SD-Åkesson. Som jag tolkar SD bottnar inte den enskildes kriminalitet i
fri vilja i och för sig, utan beroende på att människor har olika biologiskt
arv (tidigare av SD kallat nedärvd essens). Uttrycket "biologiskt arv" åsyftar
rimligen en människas gener. Förvisso förnekar inte SD att socioekonomiska
faktorer kan påverka, men som det får förstås har vissa människor också en
större genetisk fallenhet för att begå brott.

Detta synsätt liknar det man kan finna i Koranen, nämligen att de som föds otrogna
helt enkelt inte kan bli bättre. I Koranens artonde sura, 100-101 versen,
anges: "Och på den dagen skola vi förevisa helvetet för de otrogna. Vilkas ögon
äro betäckta av en slöja, så att de ej märka mina förmaningar, och som de icke
förmår höra."

Detta synsätt förklarar SD;s syn på straff för kriminella, och det är inte utan viss
förvåning man noterar hur SD-Åkesson ibland resonerar likt en ayatolla från
Sölvesborg. Vissa föds med goda gener i till exempel Sölvesborg, medan andra
föds med onda gener i exempelvis Irak.

Med detta synsätt är vårdande insatser för människor som begått brott lika
meningslösa som det är för kristna. I det ena fallet tror man att människor
föds onda och inte går att förbättra, och i det andra att människor av fri
vilja begår brott.

För dessa två synsätt, fri vilja respektive onda gener, utdöms straffet synbarligen
enbart i syfte att brottslingen ska få vad hen förtjänar och oavsett konsekvenser. Även om det inte finns stöd i forskningen att hårdare straff avskräcker från brottslighet eller gör brottslingen till en bättre människa, ska straffet utdömas. Ju allvarligare brott, desto strängare straff enligt
doktrinen om olika brotts straffvärde.

Ofta påpekas i debatten att vi tenderar att glömma brottsoffren och att dessa brottsoffer måste få upprättelse. Men exakt vad betyder detta? Hur får du upprättelse när ditt barn mördats? Hur får du upprättelse när din fru våldtagits? Livstid? Dödsstraff? Offentliga piskstraff? Tortyr? Likskändning?

Doktrinen om upprättelse bottnar enligt min uppfattning i en primitiv och pervers syn på
hämnd som jag har svårt att ta till mig. Förvisso ska brottsoffer enligt min uppfattning få hjälp, betydligt mer hjälp än idag. Men vari ligger upprättelsen i att brottslingar straffas hårdare och hårdare? Vore inte det mest rimliga istället att försöka förebygga framtida brott och framtida brottsoffer? Och vad kostar det samhället i rena skattepengar att hålla en stor del av sin
befolkning inlåst?

För egen del menar jag att ett sekulärt samhälle borde ha kommit betydligt längre än Bibelns syn på den fria viljan och Koranens syn på vissa människor som ovillkorligen förtappade. Istället för
hårdare straff menar jag att en mycket intressantare politik hade varit om de politiska partierna lanserat till exempel ett massivt utbildningsprogram för interner med psykologhjälp och uppföljningshjälp efter straff för att istället minska återfall och hjälpa till återanpassning till samhället.

Vård istället för straff är inte dalt med "saft och bulle" eller "mellanmjölk" utan förebyggande av nya brott. Narkotikaproblem kräver sociala och medicinska åtgärder, inte frihetsberövanden. Människor behöver anständiga boendeförhållanden och jobb de kan leva på, inte hårdare
straff.

Fri vilja är såklart en trösterik tanke för alla stenrika popstjärnor, framgångsrika politiker och affärsmän att det är de fattigas eget fel att de är fattiga - de ville ju inte bli rika. Men som jag
ser det hade SD-Åkesson ingen liten spermiesjäl som valde var han skulle födas,
lika lite som justitieminister Johansson hade en liten äggsjäl som valde hans
föräldrar. Båda hade ren tur att de fick födas under gynnsamma omständigheter,
medan andra har otur som föds i Pakistan och blir omskurna och tvångs-gifta. Ingen
väljer frivilligt att bli prostituerad, tjuv, terrorist eller ond. Ingen föds
till prostituerad, tjuv, terrorist eller ond.

Om vi alla inser det, bör också en viss ödmjukhet infinna sig. Om vi alla inser det, finner vi också möjligheter till vård av de brottsliga och de drabbade, till försoning och en bättre värld med
minskad brottslighet.

Michael Pålsson

Advokat